De Gyllene Varelserna via Suzanne Lie, 6:e april 2017

De Gyllene Varelserna via Suzanne Lie, 6:e april 2017

 

 

Länk till: The Golden Ones Talk About Leaving Time–Through Suzanne Lie

Ibland säger en berättelse mer än tusen ord. Kanske en dag kommer detta att vara vår historia också.

De Gyllene Varelserna berättar om att lämna tiden

Genom Suzanne Lie

 

Välsignelser älskade ni,

Vi, de Gyllene Varelserna, välsignar er från vårt Hjärta och informerar er från vårt Sinne. Idag vill vi påminna er om att ”Vi är ni, och ni är vi.” Det vi menar med detta är att ”Vi är EN.”

Vi vet kära jordvarelser, att ni kanske inte kan förstå vad vi säger. Därför är vi här NU för att dela med oss av lite ”tidlös tid”, så att ni kommer ihåg att tiden är en illusion av den tredje och fjärde dimensionen.

Vi börjar vårt samtal med att be er komma ihåg att uppstigning är att ”lämna tiden.” Så om vi försöker sätta en ”tidsmarkör” när vi rör oss bortom tiden, då begränsar vi vårt medvetande till tre-/fyrdimensionellt tankesätt.

Ni kanske har hört begreppet ”det blir som du tänker.” Många av er har ratat det, eftersom det inte verkar ha blivit så i ert tredimensionella liv. En del av er blev också rädda av att kunna ”kontrollera verkligheten” bara genom tanken.

Sedan sänkte rädslan ert medvetande, och ni kunde inte ens ”kontrollera er själva.” Ett av de stora problemen här är ordet ”kontroll”. Kontroll finns i ”makt över”-konceptet. Om ni har detta begrepp inom ert sinne, så får det er bara att känna er mer och mer ”utom kontroll”.

Ni förstår, kära ni, era femdimensionella själv interagerar nu med era tredje/fjärde själv, på ett sätt som aldrig tidigare har förekommit under någon av era många verkligheter på Jorden. Aldrig tidigare har ert femdimensionella själv fått tillstånd att inter-agera med ert tredimensionella själv, utan att det vägletts och godkänts av ert Högre Själv.

Vi är glada att kunna säga att det ”skyddsnätet” nu har tagits bort. ”Skyddsnätet” som omgav era tre-/fyrdimensionella själv, bestod av en osynlig 3D-Matris. Denna 3D-Matris fanns inte i den ursprungliga gudomliga Planen, men Gaia blev så skadad av Atlantis fall och många andra grymheter som följde, att hon behövde 3D-Matrisen för att kunna ansluta sig till sin erforderliga omloppsbana.

Varje planet och himlakropp har sin egen ”omloppsbana”, som behövs för att varje himlakropp ska kunna dela på utrymmet inom frekvensernas flöde, med resonans till varje himlakropp. Men stackars Gaia hade så många svåra år av krig, rädsla, makt över andra och andra grymheter, att hon inte längre kunde behålla sin egen ”erforderliga bana.”

Det var då som de femdimensionella varelserna tillkallades för att bebo Gaias planet, i ett försök att bringa en viss ordning och, med den hoppfulla, ovillkorliga kärleken för att balansera Gaias kaos och rädsla.

Det var i det NUET då Arkturierna, Plejadierna och Sirianerna kom hit från sina Hemplaneter, för att hjälpa Gaia. Och naturligtvis, mycket hjälp behövdes även senare, för gamla mönster återvände, och Gaias planetsjälv hamnade i svårigheter om och om igen.

”Hur kunde jag dra till mig människor som var så destruktiva för min kropp?” Frågade Gaia. ”Trots hjälpen av Arkturierna, Plejadierna och Sirianerna, och även Andromedanerna, som anslöt sig för att hjälpa mig? Hur kunde jag dra till mig människor som var så destruktiva för min kropp?” Frågade Gaia om och om igen.

”Jag behöver fler femdimensionella människor,” ropade Gaia till Sina högre dimensionella räddare. ”Om det finns tillräckligt många femdimensionella människor, som kan balansera rädslan och vreden hos de tredimensionella människorna, så skulle jag kunna slutföra min planetuppstigning.”

Årtusenden efter årtusenden gick, och Gaias planets själv var kvar i ungefär samma situation. Ja, många Galaktiker gjorde stora uppoffringar med att ta en jordfarkost, så att de kunde inkarnera på Gaias tredimensionella planet.

Men de många cyklerna av rädsla och krig, gjorde att Gaias reinkarnerande människor om och om igen, föll tillbaka i gamla mönster av rädsla och ilska.

”Den enda lösningen nu” förkunnade Gaia, ”är att jag måste börja min uppstigning. Jag har väntat och om igen på att de förlorade varelserna ska kunna hitta sig själva. Nu måste jag stiga upp, även om de inte kan följa med mig.

Självklart var många av de människorna som hade studerat, mediterat, tjänat, älskat och arbetat hårt för att hjälpa Gaia, mycket glada över detta beslut. ”Hur kan vi hjälpa till?” Frågade alla. Gaia var överlycklig över att upptäcka att det fanns många fler helt vakna och ovillkorligt älskande människor, än hon förväntat sig.

Därför Gaia svarade de modiga människorna, ”Snälla, jag behöver er ALLA för att rena min himmel, rena mina hav, mata mina djur och hjälpa mitt folk som inte kan hjälpa sig själva.

Naturligtvis, kan inte alla människor faktiskt prata med Gaia, men det fanns en hel del fler än någon kunde tro. Så därför är dessa människor djupt älskade av Gaia. De har inte bett henne om hjälp. Istället de öppet och kärleksfullt frågat Gaia, ”Hur kan vi hjälpa dig, kära Mor?”

Gaia blev överlycklig av denna händelse, eftersom människorna faktiskt hjälper till att rena Hennes himmel, rena Hennes vatten, gödsla Hennes Jord och brydde sig om Hennes många varelser som inte kan ta hand om sig själva, ännu.

Fler och fler människor har lämnat den hektiska stadens liv, för att flytta ut på landet där de kunde bruka jorden tillsammans med andra som också älskade Gaia. Fler och fler samhällen har bildats.

Lyckligtvis var detta inte som många tidigare samhällen, då människor anslöt på grund av att någon person sagt att han eller hon, skulle förändra deras liv. Nej, dessa människor kommer INTE i fråga. Istället kom dessa för att tjäna. Gaia var överlycklig och Hennes planet började återhämta sig.

Men, ja vi måste lägga till ett ”men” de som fruktade förändring, de som dyrkade makt över andra, och de pengar som de fått från den makten, anslöt sig också med varandra. Tyst och i hemlighet lade de ut sina onda planer.

”Dessa tokiga trädkramare”, som de kallade dem, är så upptagna med att hjälpa Gaia, att de inte lägger märke till vad som gömts i herrgårdar, flygplan, banker eller i den undre världen.

”Ha,” skrattade de mörka. ”De dumma hippierna är tillbaka igen. Det måste vara dags att börja ett nytt krig. Då kan vi hitta ett sätt att få in dem i armén, så att de är helt under vår kontroll.”.

”NÄR KOMMER DETTA ATT UPPHÖRA?” ropade Gaia.

Gaia rop var så högt att alla hörde det. Naturligtvis, var människorna de sista som hörde det, och Illuminati var de allra sista. Men först hörde himlen Gaias rop. Jorden hörde Gaias rop. Vattnen hörde Gaias rop och Solen hörde Gaias rop.”

”Nu räcker det!” Sa Solen. ”Gaia är en planet med fri vilja, och folket måste be om hjälp. Men folket har bett om hjälp, djuren har bett om hjälp, även Gaia själv har bett om hjälp.

”Det är NU dags att slå PÅ Gaias inre Kristaller för att lysa med Sin medfödda Visdom, Kraft och Kärlek från Sin Kärna och in i hjärtat på alla de människor som frivilligt valt att vara ’Vårdare av Landområdena’, och till alla Valar och Delfiner, som var tänkta att vara ”Vårdare av Vattnen.”

De flesta av människorna var så vilse av sina nederlag att de inte hörde Gaia rop. Men Valdjuren, och deras familj från Sirius B, hörde Gaias rop. Plejadierna, Antarianerna och Andromedanerna hörde ropen.

Plötsligt var himlen, som tidigare varit fylld av sorg, nu fylld med Rymdskepp och det Arkturiska Flaggskeppet Athena visade vägen. De människor som hade levt av makten över andra, förstod då att deras dagar var över.

De grabbade åt sig så mycket av sina pengar de kunde, steg på ett av sina egna jetplan och försökte flyga iväg. Men planen startade inte, limousinerna rörde sig inte, deras herrgårdar låste dem ute eller inne, och deras pengar blev till strimlor av värdelöst grönt papper.

Och då hände det. Gaia uppstod från Sin Kärna och duplicerade sin majestätiska bild i Norr, Öst, Syd och Väst. ÖVERALLT, tittade människor upp på himlen för att se Älskade Gaias Ansikte.

Varje tanke de tillät passera genom sina sinnen manifesterades OMGÅENDE. Varje känsla som uppstod inom deras ständigt expanderande kroppar kändes av alla.

Det fanns INGEN separation. De som ”de goda människorna på Jorden” en gång fruktade och hatade, blev varmt välkomnade och även kyssta av de personer till vilka de förlorade sina hem.

De fattiga slutade skämmas, och de rika kastade sina pengar i luften och tittade på när de obemärkt landade framför fötterna på dem som fylldes med glädje. Eftersom ”tiden” hade upphört att existera, så fortsatte firandet om och om igen.

”Lejonet lade sig ner intill lammet”, när Solen och Månen delade himlen. Barnen skrattade och lekte, medan många av de vuxna knäföll, och tackade för äran att få uppleva detta NU.

Och faktiskt, det var ”NUET”, eftersom det inte tog slut. Härligheten av NUET fortsatte vidare och vidare och vidare. Slutligen tröttnade folk och några av dem gick hem för att kasta sig i sängen i totalt glädje och utmattning.

Dyra bilar lämnades olåsta på gatan. De många papperssedlarna flög genom luften och landade på marken. Endast ett fåtal återvände till sina bilar och många återvände inte till sina hem. Alla ville vara nära det som hände.

Faktum är att många som hade börjat gå hem, återvände. De visste inte vad som hade hänt, hur de orsakade det, eller om de förtjänade det. De visste bara att de kände sig FRIA.

I själva verket, i det NUET insåg många att detta var enda gången i deras liv som de NÅGONSIN hade känt sig fria.

De var fria, livet var fritt, kärleken var fri, och fria att ta en tur i ett av de många Plejadiska Spaningsskeppen som landat. Människorna radade lugnt upp sig för att få en åktur med ett ”rymdskepp.” Ingen trängde sig, knuffades eller var rädda för att gå på Rymdskeppet.

Ingen undrade ens vad som hände. De flesta människorna var säkra på att de hade en underbar och fantastisk dröm. Och de ville inte vakna. Vad de inte visste var att det för många av dem, var första gången under alla sina många inkarnationer, som de någonsin varit helt vakna.

Men detta var inte ett ”vaken” i motsats till att ”sova”. Det var att ”vakna till en verklighet som alltid hade funnits där”, men den var i resonans till en frekvens som de ännu inte kunde uppfatta.

Så, hur uppfattade de det inom det NUET?

Var detta EVENT en belöning, en bluff, en holografisk projektion? Ingen frågade, inte en enda person ställde några frågor. Om någon skulle öppna Portarna till Himlen och hälsa er välkomna – oavsett till vad – skulle ni säga nej? Och ingen sa NEJ!

Inte ens Illuminati sa nej. De sa, ”JA.” De sa, ”Halleluja” och viktigast av allt, de sa, ’TACK, TACK, TACK!!!

Var allt detta en dröm, en hallucination eller hade alla bara blivit tokiga? Tokig eller inte, dröm eller inte, var och EN av dem behövde ha denna uppstigningsdröm, hallucination, fantasi, inom det NUET, såväl som inom alla deras tankar och handlingar. Men mest av allt, det de mindes från denna erfarenhet var att:

Uppstigningen är inte en plats som vi tar oss till, eller får som en belöning för att vi varit goda.

Uppstigning innebär att lämna tiden och flytta in i en verklighet som är helt annorlunda från ALLA de många tre- och fyrdimensionella liven, som någonsin upplevts.

Jag vet att jag ”lämnat tiden” under denna upplevelse, eftersom jag fortfarande är där NU. Jag vet inte hur jag ska förklara det, men när jag lämnade tiden, stannade jag där, stannade tillsammans med denna upplevelse. Det är som en feed-backslinga som inte slutar, men varje slinga är lite annorlunda än den förra.

Därför, denna erfarenhet, denna fantasi, denna verklighet, som ständigt växer, förändras, växlar, och expanderar. Därför upplever jag en konstant rörelse inom mig, i varje ögonblick av NUET.

Det är mycket svårt att uppleva livet i NUET av ETT och samtidigt bära en fysisk kropp. I själva verket, undrar min tredimensionella kropp om jag hittat på alltsammans. Kanske gjorde jag det?? Allt är mycket förvirrande.

Därför behöver jag INTE tänka och INTE välja, utan bara VARA i NUET.

Hur gör jag det? Svaret är något som vi alla kommer att behöva, personligen och kollektivt, att minnas det vi alltid har vetat. Jag minns inte när jag föddes, mina första steg eller mitt första ord. Mitt förflutna är ett collage av olika bilder, som inte exakt passar ihop.

Kanske kommer det att bli samma sak i det femdimensionella NUET. Jag sa just ”kommer att bli.” Vi tredimensionella är beroende av tiden. Hur kan vi minnas utan tid? Hur kan vi planera våra liv utan tid?

Nå, jag har inte mer tid att fundera över denna situation.

Så jag antar att jag bara behöver ”låta det VARA.”

Vad tror ni?

 

Översättning: Margareta och Hans Jonåker – www.st-germain.se

Du gillar kanske också...