Publicerad maj 10, 2016 av NewSunUnity

Under hela livet, var Francis Bacons högsta önskan att skapa en utopi i Atlanten, förverkligandet av hans ”Nya Atlantis” i form av ett samhälle med fria människor, styrt av forskare och kloka personer, där hans Frimurar- och Rosicrucianska principer skulle styra det sociala, politiska och ekonomiska livet. Detta var anledningen till varför han, som Lord Chancellor, hade ett sådant aktivt intresse för koloniseringen av Amerika, och varför han deltog i grundandet av Jamestown, Virginia. För det var i Amerika, genom Thomas Paine,s penna och skrifter av Thomas Jefferson, och genom de revolutionära aktiviteterna från många av hans Rosicrucian-Frimuraranhängare, mest framträdande bland dem var George Washington och Benjamin Franklin, och han hoppades kunna skapa en ny nation, tillägnad hans politiska filosofi.

I sin Secret Destiny of America, Manly Hall, hänvisar Bacon,s mest förstådda moderna forskare om händelsen i Amerika, före undertecknandet av självständighetsförklaringen 1776, till en mystisk Rosicrucian filosof, en strikt vegetarian som bara åt sådant som växte på marken, och var vän och lärare till Franklin och Washington, och som verkar ha spelat en viktig roll i bildandet av den nya republiken. Varför de flesta historiker inte omnämnt honom är en gåta, för han existerade med säkerhet.

Han var känd som ”Professorn”. Tillsammans med Franklin och Washington, var han en medlem av den kommitté som valts av den kontinentala kongressen 1775, för att designa den amerikanska flaggan. Designen han gjorde accepterades av kommittén, och den gavs till Betsy Ross som skulle ta fram den första modellen.

Ett år senare, den 4:e juli, 1776, dök denna mystiska främling plötsligt upp, vars namn ingen visste, i Independence Hall, och framförde ett omrörande tal till de skräckslagna männen som samlats där, som undrade om de skulle riskera sina liv som förrädare, genom att deras namn förknippades med det minnesvärda dokumentet som Thomas Jefferson skrev, efter en förebild av Francis Bacon, grundare av Frimureriet och Rosicrucianism, som var den sanna upphovsmannen.

Flaggan, som Professorn designade, visades i Cambridge, Massachusetts 1775, och symboliserade unionen av kolonierna; Den kallades the Grand Union Flag, och dess utformning var som följer: I det blå fältet, i övre vänstra hörnet, fanns det Vita diagonala korset av St Andrews. I detta placerades det Röda korset, som fick namnet S:t George. De tretton ränderna, sju röda och sex vita, växelvis i flaggan, representerade de tretton kolonierna.

Flaggan användes under en viss tid, men på grund av dess likhet med den Brittiska flaggan, som förmodligen symboliserade enheten av England och Skottland, uppstod en tvist om den. För att få slut på denna tvist, beslutades det 1776, att designa en annan flagga som skulle följa den ursprungliga designen, med den inverterade triangeln över den upprätta triangeln, allmänt känt som St Andrews Cross, en Frimurarsymbol av Kabbalistiskt ursprung, som anger att upphovsmannen till flaggan var en Frimurare och Rosicrucian, och sexuddiga stjärnor placerades oregelbundet på en blå bakgrund, med en ny konstellation.

När General Johnson och doktor Franklin besökte fru Elizabeth Ross, känd som Betsy Ross, för att få hennes tillstånd att tillverka flaggan, tilltalade den femuddiga stjärnan henne bättre än den sexuddiga från Professorns ursprungliga design, som kommittén accepterat. Därför, med hänsyn taget till hennes känsla för skönhet, användes de femuddiga stjärnorna i stället, och tretton av dem placerades i en cirkel på ett blått fält, kompletterad med de sju röda och sex vita ränderna. Denna provflagga gjordes strax före självständighetsförklaringen, även om beslutet att stödja den inte antogs av den Kontinentala Kongressen, förrän den 14:e juli 1777.

En andra gång fick denna mystiska främling, ”Professorn”, vars namn och ursprung var okänt, spela en viktig roll i den amerikanska historien. Denna gång var det vid undertecknandet av ”Declaration of Independence”. Det var den 7:e juni 1776, och Richard Henry Lee, en delegat från Virginia, lade fram det första förslaget för Kongressen som förklarar ”the United Colonies”, rätt att vara fria och självständiga stater. Strax efter att Mr Lee presenterat sitt beslut, blev han sjuk och återvände till sitt hem i Virginia, varpå den 11:e juni, 1776, blev Thomas Jefferson, John Adams, Benjamin Franklin, Roger Sherman och Robert Livingston, utsedda av en kommitté för att ta fram en formell förklaring av självständigheten.

Den 1:e juli 1776, lade kommittén fram sin rapport för Kongressen. Den 2:e juli, blev Lees resolution antagen med den ursprungliga innebörden. Den 3:e juli, presenterades den formella självständighetsförklaringen av utskottet, och diskuterades med stor entusiasm. Diskussionen återupptogs den 4:e, efter att Jefferson hade valts till ordförande i utskottet.

Den 4:e juli, var det en spänd förväntan i hela nationen. Många var negativa till att bryta banden med moderlandet; och många fruktade hämnd av kungen och hans arméer. Många strider hade redan utkämpats, men ingen avgörande seger hade vunnits av kolonisatörernas rebeller. Varje person i den kontinentala kongressen förstod, liksom Patrick Henry gjorde, att det var antingen Frihet eller Död. Ett dumdristiskt beslut kunde betyda döden. När allt kommer omkring, var de inte fria, utan undersåtar till en kung som såg dem som rebeller, och som kunde straffa dem därefter. De kunde dömas för förräderi och dödas.

Men vilken var då kopplingen med den mystiska främlingen, som designade den amerikanska flaggan och uppmuntrade undertecknandet av självständighetsförklaringen, till Francis Bacon eller Greve Saint Germain? Genom skrifter i ämnet säger Manly Hall:

”Det har undrats många gånger: Var Francis Bacons vision av det ”Nya Atlantis” en profetisk dröm om den stora civilisation som snart skulle komma i den Nya Världen? Det kan inte betvivlas att Europa har bidragit till de hemliga samhällen som etablerade sig på den amerikanska kontinenten ”en ny nation i frihet med påståendet att alla människor är likvärdiga”. Genom två incidenter i USA,s tidiga historia finns bevis om inverkan av den ”Hemliga Uppenbarelsen”, som under lång tid guidat folks öden och religioner. Det skapades ideala nationer, och när nationerna var trogna dessa ideal överlevde de; när de inte gjorde det, försvann de som det gamla Atlantis, som hade upphört att ”Be till Gudarna. ’”

I sin beundransvärda lilla avhandling ”Our Flag”, återskapar Robert Allen Campbell detaljerna, men viktigast av allt, episoden i amerikansk historia – utformningen av den koloniala flaggan från 1775. Sammanfattningen innefattar en mystisk man, om vilken ingen information finns att tillgå annat än att han var bekant med både General Washington och Dr. Benjamin Franklin. Den följande beskrivningen av honom är tagen från Campbells avhandling:

”Om denna gamla herre finns inte mycket beskrivet; och från det material som använts till denna sammanfattning, har hans namn inte ens nämnts, eftersom han jämt omtalas som eller hänvisas till som”Professorn.” Han var tydligen långt över sjuttio år och han berättade ofta händelser från mer än ett sekel tillbaka, precis som om han varit ett levande vittne till dem; han var fortfarande rak, kraftfull och spänstig, hjärtlig och klartänkt, lika stark och energisk som i sina bästa år. Han var lång, hade bra kroppsbyggnad, och helt enkelt, mycket värdig i sitt sätt, och samtidigt mycket tillmötesgående, älskvärd och imponerande. Han var då, med tanke på de seder kolonisterna hade, mycket speciell i sitt sätt att leva; ty han åt inget kött, fågel eller fisk; han åt aldrig ”grönsaker”, rötter eller något omoget; Han drack ingen sprit, vin eller öl; utan begränsade sin diet till spannmål och liknande produkter, frukter som fått mogna på träden i solen, nötter, milt te och honung, socker och melass. [Redaktörens anmärkning: Comte de Saint Germain hade samma återhållsamma beteende när det gällde mat, och det var väl dokumenterat i Europa.]

”Han var välutbildad, högt kultiverad, hade omfattande kunskap och var mycket noggrann. Han tillbringade mycket av sin tid i lugn och ro och läste ett antal mycket sällsynta gamla böcker och gamla manuskript, som han kunde dechiffrera, översätta eller skriva om. Dessa böcker och manuskript, tillsammans med sina egna skrifter, visade han aldrig för någon; han nämnde dem inte ens vid samtal med familjen, förutom rent allmänt; och han låste alltid in dem noggrant i en stor, gammaldags, kubiskt formad, järnbeslagen, tung ekkista, när han lämnade sitt rum, till och med vid måltiderna. Han tog ofta långa promenader ensam, satt på kullar i skogsbrynen, eller satt mitt i de gröna och blommande ängarna och funderade. Han var ganska liberal – men aldrig slösaktig – med sina pengar, som han hade gott om. Han var en tyst, fast en mycket genial och intressant familjemedlem; och han tycktes känna till varje ämne som kom upp under en konversation. Han var, kort sagt, en som alla märkte och respekterade, som många skulle känna sig väl förtrogna med, och ingen ifrågasatte honom – varifrån han kom, varför han var där eller var han varit.”

”Genom mer än en ren tillfällighet, den kommitté som utsetts av den Koloniala kongressen för att designa en flagga, accepterade en inbjudan av att vara gäster hos familjen i Cambridge, som Professorn bodde i. Det var här som general Washington anslöt sig med syftet att besluta om ett passande emblem. Av samtalen dem emellan, var det uppenbart att general Washington och doktor Franklin enhälligt godkänt Professorn, och han inbjöds till att bli en aktiv medlem av kommittén. Under förfarandet som följde, behandlades Professorn med den djupaste respekt och alla hans förslag accepterades omgående. Han hade lagt fram ett mönster med symboler som han ansåg skulle vara lämpliga för den nya flaggan, och detta accepterades utan tvekan av de sex övriga ledamöterna i utskottet, som röstade för att arrangemanget som föreslagits av Professorn, genast skulle antas. Efter händelsen med flaggan, försvann professorn snabbt; och inget mer hördes om honom.

”Erkände general Washington och doktor Franklin, Professorn som en sändebud från Mystery School, som så länge kontrollerade de politiska ödena på denna planet? Benjamin Franklin var en filosof och Frimurare – möjligen också en Rosicrucian. Han och Markis de Lafayette – också en gåtfull man – utgör två av de viktigaste länkarna i kedjan av omständigheter som kulminerade genom uppförandet av de ursprungliga tretton amerikanska kolonierna, som fria och självständiga nationer. Dr. Franklins filosofiska tankar intygas i Poor Richards almanacka, publicerad av honom i många år under namnet Richard Saunders. Hans intresse för uppkomsten av Frimureriet visas också i offentliggörande av Andersons konstitutioner ”Frimureriet”.

”Det var på kvällen den 4:e juli 1776, som den andra av dessa mystiska händelser inträffade. I det gamla State House i Philadelphia, hade en grupp män samlats med den betydelsefulla uppgiften att bryta bandet mellan det gamla landet och det nya. Det var en allvarlig stund, och många av de närvarande fruktade att deras liv skulle vara i fara genom denna djärvhet. Mitt i debatten hördes en stark röst. Debattörerna stannade upp och vände sig om för att titta på främlingen. Vem var denne man som plötsligt dök upp mitt ibland dem, och genomborrade dem med sin retorik? De hade aldrig sett honom förut, ingen visste när han hade kommit dit; men hans avlånga och bleka ansikte fyllde dem med vördnad. Hans röst klingade med en helig glöd, och deras själar rördes av främlingen. Hans avslutande ord ekade genom byggnaden, ”Gud har bestämt att Amerika ska bli fritt!” När främlingen utmattad sjönk ned i en stol, brast en vild entusiasm ut. Namn efter namn skrevs på pergamentet: självständighetsförklaringen undertecknades. Men var fanns mannen som hade predikat fullbordandet av denna odödliga uppgift – och som under ett ögonblick lyfte slöjan från ögonen på samlingen, och avslöjade åtminstone en del av det stora ändamålet för vilket den nya nationen var tänkt? Han hade försvunnit, och inte heller han hade någonsin setts tidigare eller att någon visste vem han var. Denna episod hände parallellt med andra liknande, och har registreras av forntida historiker, vid grundandet av varje ny nation. Är de tillfälligheter, eller visar de att de Gudomliga Visdomarna från de Gamla Mysterierna fortfarande förekommer i världen,och tjänar mänskligheten som de gjorde tidigare? ”

Översättning: Margareta och Hans Jonåker