Dikt av Per Beronius

Tema: En Julgåva till alla och envar, som väljer att lyssna till sitt Hjärtas röst
 
Evigt liv i en och densamma fysiska kropp
Varför inte lyssna till en från svunna tider poetens röst
Kryptiska ord måhända, låt så vara
Tolkningen i lyssnarens sinne
 
Vad stort sker, sker utan åthävor, sker tyst
Likt den tidiga vårfågeln, kommen i midvinternattens och köldens hårda timme
När Stjärnorna gnistar och glimmar
 
Sätter sig på fönsterbrädan med sitt ordlösa budskap till alla och envar
Som med öppet sinnelag och vidöppet hjärta väljer att lyssna till det
Med sedvanerättens mest orimliga
 
Väljer att ta till sig, eller avfärda
Det som kan liknas vid en dåres försvarstal
 
Så vänligen lyssna nu noga till det tillsynes
Mest orimliga
 
Gud skapade människan till sin avbild, med den bestämda avsikten
Låta oss för evigt leva i en och densamma odödliga fysiska kropp
 
Detta påstående, ett monumentalt missförstånd, eller vad
Men jag framhärdar med bestämdhet, detta rör sig inte om ett missförstånd
 
Missförståndet dväljs på ett annat plan
Detta var Moder/Fader Guds ursprungliga mening
Men av de mörka hattarna lät vi oss på avvägar föras
Hur kunde Gud, som är fullkomlig, skapa något
Som i sig självt inte är fullkomligt
En omöjlighet
 
Men ändå, hur blev det, när det vi kallar verkligheten betraktar
Begravningar, sorg, saknad, begravningsavgift accepterats
I tusenden av år uppfattats som normalitet
 
Men återigen, denna dödens akt, en sorgens och saknadens bedrövliga abnormitet
Så än en repetitionens gång, Gud skapade oss alla och envar till sin avbild
Med grundmurad avsikt låta oss för evigt leva i det
Vi kallar Själens tempel, en odödlig fysisk kropp
 
Men något oförutsett hände under resans gång, Satan kom oss i vägen
Efter en tankens dikeskörning lät vi oss grundluras
Invaggade i en glömskans vanföreställning
Vårt fysiska liv tidsbegränsat
 
Så än en gång ställer jag frågan
Hur kunde Gud skapa något som i sig självt inte är fullkomligt, odödligt
 
Men nu är vi där vi är, det är som det är, men inget är ristat i sten
Med tankens oemotståndliga skaparkraft har vi friheten att välja
Det som Hjärtat oss bjuder, vända utvecklingen 180 grader
 
Inse och förstå, vi hamnade i den fallna ängelns fälla
Skapade själva med tanken, vår fysiska dödlighet, genom vårt mänsklighetens
Och egots kollektiva sinne
 
Nu är vändpunkten nådd, och om samfällt mänskligheten så väljer
Skall vi i närtid gemensamt, unisont, samfällt, tillsammans
Med den kraftfulla enhet som vi är
 
Med tankens orubbliga kraft återskapa vår ursprungligen
Av Gud menade odödliga fysiska kropp
 
För evigt leva i ett och detsamma själens tempel
Begravningsavgiften på skattsedeln ett minne blott, som bleknar bort
 
Med dessa ord från ovan komna
En tillönskan till dig, till dina nära och kära
En God Jul och ett Gott Nytt År 2014/2015
 
Och ett framtidens
Och odödlighetens välsignade hopp
 
* * *
Mottagen av Per Beronius
———————————————-

Du gillar kanske också...