Dikt mottagen av Per Beronius, 13 september

Tema: Ett aktuellt ämne i den yttersta tiden

Tålamod, modet att ge sig till tåls
Ett nödvändigt, ofrånkomligt, måstets villkor, i denna mänsklighetens
Historiskt unika brytningstid, mellan en förlegad värld av gammalt 3D-mått
Och den Gyllene Tidsåldern, som väntat i kulissen under tusenden år
På den uppstigna människans återkomst till 5D-världen
Efter fallet ner i avgrundsdjupet

Det högfrekventa, intensiva, kosmiska ljuset
Med obändig kraft utan förbarmande trycker människan på
Kroppen omdanas, struktureras om, ner till den minsta cellens
Grundläggande nivå, som kvider och lider, säger ifrån

Nu tar jag inte mer, det räcker, det är nog, jag tar inte mer emot
Svaret från ovan självklart givet, du måste stålbadet stå ut
Det går inte att snabbtåget
I farten kliva av

Låt inte denna händelse av bibliska proportioner
Gå dig ur händer, det vore ett slöseri med evolutionen, av grövsta sort
Här gäller det, envist, oemotståndligt, hänga på låset
Låta tålamodet ta kommandot

Tålamod, en livets ofrånkomliga nödvändighet
För att inte hamna på den slutstation, som fått epitet stillestånd
Vem är väl den, som väljer att omdanas till ett saltstodens beläte

Vad står väl annat tillbuds, än knyta näven i fickan
Bita samman, när den upplyftande kosmiska strålningen obönhörligt
Trummar på Moder Gaia och kroppen, med sina föråldrade celler

Den gamla tidens celler förädlas
Uppgraderas, strukturförändras, till en högre kristallin nivå
Mottaglig för det Gudomligt högfrekventa ljuset i 5D-världen och högre
Som väntat i tusenden år på den uppstigna människans återkomst
Till den Gyllene Tidsålderns rike
Kan det sägas tydligare

*  *  *
Mottagen av Per Beronius
————————————————————-