Dikt via Per Beronius, 12 februari

En allegori på temat
”Vad våldet har skapat är vanskligt och kort
Dör likt en stormvind i öknen bort”

Ensam är inte stark
Jätten Gluff-Gluff sig aldrig förnekar
Glufsar i sig vad än den möter, när den sveper förbi
Med orden, ge mig det du äger, om inte, blir det konsekvenser
Då tar jag med våld och min rättmätiga frihet vad än jag vill, för här
Är det jag själv som bestämmer, så har sedvanerätten
Sig uppdagat sedan urminnes tider

Ingen kan mina beslut överklaga, ty i mitt rike existerar ingen
Sådan lyxens instans, här är det nävrätten som gäller
Och inget annat, så har jag enväldigt bestämt

Vädergudarna på flöjten spelar, naken på gatan du skall stå hur än
Det ser ut, om det regnar och åskar, gränslös köld eller ökenvärme
Men nu ger jag dig ädelmodigt en sista chans, det finns en lösning
På problemet, ge mig din själ och jag skall ge dig hela världen
Inte den första gång dessa ord uttalas, det har hänt förut

Ord från satans demoner och rike, mörkerkrafterna sig själva
Aldrig förnekar genom orden, det ni på andra sidan bäcken
Kallar medmänsklighet, är struntprat och inget annat

Och nu med ett Alexanderhugg, ett raskt kliv över till antipoden
Den som handlar om kärlek, medmänsklighet, och inget annat
Själar, som med samförståndets ovillkorliga kärlek möts

Hjärta och hjärna
Kvinnligt och manligt, känsla och förnuft
Ett osvikligt par, som i samförstånd kan förflytta berg

Ensam är inte stark
Men samfällt kan vi genom kärlek skapa vad än vi vill
Kärleken, den som genom enhetstänkandet skapar
Ljusår bortom illusionens alla gränser

Gyllene entiteter sig sprider
Likt ringar på vattnet, i en värld där mörkret
Med jätten Gluff-Gluff i spetsen haft världsherraväldet
Så långt ögat når, så långt bakåt i tiden människans minne
Sig sträcker

Men i dessa välsignade dagar
Där allt till oigenkännlighet stöps om
Prövas människan till hennes yttersta gräns

Kroppen genomgår en stålbadets reformation
Ner på cellnivå omstruktureras, en nyfödelsens process
Bortom ordens beskrivning, som fordrar mod och tålamod
Så som det kan kännas, bortom alla gränser när det kvinnliga
Och det manliga till en enhet smälter samman

Inga mörkrets försök i jätten Gluff-Glufs skepnad har något
Att den violetta flammans ljus sätta emot, mörkret sig självt förgör
Den nya världen är här, att en gång och för alla stanna
Svärden läggs ner, Himmelriket till Jorden åter

Om du vill veta mer om den som dessa ord satt på pränt
Går det bra att söka på nätet med sökordet ”Per Beronius”
I det högra övre hörnet, en veteran, som i sin ungdomens tid
På närhåll invid knuten upplevt 2:a världskriget, 1939-1945
Från den första dagens utbrott där, om jag det minns rätt
Och det tror jag att jag gör

Sveriges statsminister, Per Albin Hansson via ångradion
En eftermiddag förkunnade vad som hänt i den stora vida världen
Ovissheten monumental, bara att vänja sig vid bombflygplans
Nattliga raider, landet passerade, ubåtar och slagskepp
På Östersjön

Soldater från söder som fosterlandet passerade ett stenkast blott
Från husknuten bort, på järnvägen den smalspåriga mellan den
Sommartid så idylliska lilla staden Hjo med sina 3000 invånare
Och Skövde, i ånglokens era, där loket mödosamt
Stånkade på i uppförsbacken mot Hökensås
Med sitt karaktäristiska tuff-tuff ljud

Hemmet nattetid mörklagt, sirener, som stundom hörde av sig
Med sina omisskännliga ljud, skyddsrum förberedda
Svarta rubriker var dag på bokhandelns tavla
Invid stadens torg och den mäktiga kyrkan
Med sitt höga torn

En fyrbåk vid Vätterns västra strand, denna Sveriges
Näst största sjö, med sin förkastningsspricka av ansenligt djup
Livsmedel ransonerade, en gräns uppsatt, vad som var tillåtet
Att inhandla i matbutiken varje månad, genom ransoneringskorten
De statligt kontrollerade, kylskåpen av iskuber kylda, uppsågade
Från vinterns is i Vättern, de smällkalla vintrarna 1940-43
Dyrtid, landet självförsörjande, från omvärlden
Hermetiskt tillslutet isolerat

En pamflett, ”om kriget kommer” till varje hushåll utdelad
Erfarenheter att i dessa dagar användas där det, när som helst
Det kan hetta till, och allt detta utan att vi låter oss skrämmas
Det Gudomliga med klarspråk i vårt undermedvetna
Talar med sitt kristallklara språk

Fortsätt att vara trygg i dig själv, inget händer, som ej av dig själv Är regisserat, ej av Gud är menat, på din lärandets resa
Genom Universums oändliga mångfaldens regioner
Färger, former och toner

Vad än dig möter, vad som än i dessa omdaningens tider händer
Där inget längre är så som det var i går, låt dig alltid omslutas
Av ett fridens, fredens, kärlekens och tillitens vita Cumulusmoln
Som sträcker sina händer mot stratosfärens högsta höjder
Förvänta dig det bästa av allt som kommer dig tillmötes
Ge mörkret ingen uppmärksamhet mer, om du
I den fallgropen faller, förstärker du det
Och detta helt i onödan

Med den nya tidens tänkesätt, skall du aldrig mer behöva hungra
Och törsta, om än i dessa de yttersta metamorfosernas dagar
Den verkliga verkligheten oemotståndligt
Med sina prövostenar möter

Den mänskliga kroppen på cellens minsta nivå
Till oigenkännlighet omstruktureras, en process från smärta ej fri
Ett stålbad att gå igenom och uthärda

Bara att bita ihop, när det stormar som värst i kroppen
Inga genvägar givna, bara att acceptera och tåla
I ögonblickets varje prövningens stund

Inget, absolut inget, gårdagen längre likt
Den Gyllene Eran har kommit för att stanna, vad mer att göra
I denna den välsignade erans brytningstid, än vid denna nådegåva
I tacksamhet sig vänja, Gud är med oss, lämnar aldrig
Något av sina barn åt sitt öde

*  *  *
Mottaget av Per Beronius
—————————————————