Dikt via Per Beronius, 12 oktober

Per Beronius

En kärlekens, skönhetens och sanningens lovsång till livet

Jorden, Tellus, den blå planeten, Moder Gaia, den kärlekens Gudinna, som så generöst mänskligheten föder.

Har i evigheter varit en utstött planet, avskild från den kosmiska gemenskapen.

Genom de mörka krafternas försåtliga spel

Egoismens frodats, de mörka hattarna, efter eget godtycke och bevåg styrt och ställt-

Så som det dem, av egot fångade behagade, med målsättning att Jorden i sin helhet, kupp-artat tar över.

De ljusa krafterna satta på undantag

Men krukan går tills den spricker, i dessa, den yttersta tidens nådens dagar

Har en uppvaknande mänsklighet fått mer än nog, unisont sagt ifrån på skarpen

Det räcker, det är nog, nu tar vi inte mer av dessa satans beläten emot

Med sitt udda, fördärvliga gyckelspel

Tiden går mot sitt slut, evighetens nu, tar en gång och för alla över

Kalendern med sina unika dagar övergiven

Söndag, Solens dag, Måndag månens dag. Tisdag, Tyrs dag, Onsdag, Odens dag, Torsdag, Tors dag, Fredag, Freias dag Lördag, lögardagen, den dag där vi tvättade oss efter veckans arbetsdagar i vårt anletes svett

På åkrar och ängar

Orsak och verkan som tvillingar föds

Det är dags för de mörka att en gång och för alla lämna sina jordiska revir

Moder Gaia, likt Fågel Fenix reser sig ur askan, har fått kraften åter

Den kärlekens, skönhetens och sanningens kraft som ingen

Har något det minsta att sätta emot

Nu är det menat att Jorden för evigt skall vara en ljuset planet

En föregångare i det kosmiska spelet, där alla människor lever i frid, fred och sämja med varandra

Djuren, våra systrar och bröder, aldrig mer skall användas som föda

Respekteras som de själar de är

Naturen aldrig mer skövlas, till oigenkännlighet förvanskas

Mörkret har inget det minsta att ljuset, kärleken, skönheten och sanningen att sätta emot

En uppvaknande mänsklighet släpper inte taget

Mörkret har inget det minsta att sätta emot, haft sin mer än väl utmätta tid

De mörka hattarna har inget annat väl än att krypa till korset, när sanningen från dag till annan i sin fulla vidd

Sig uppdagar, kärleken en gång och för alla tar över herraväldet på Jorden

Så som det av Moder Fader Gud var menat, när Gud uttalade orden, varde ljus, och ljuset blev till

Uppvaknandet tid har oemotståndligt tagit sin början, loven Herren, Halleluja, Halleluja

Dessa ord vill jag tillägna min Mamma Rut, språkvetare

Hon som gav mig livet, men, lämnade det jordiska alltför tidigt

Innan jag medvetet fick henne möta

Men under hela min livstid, som en extra skyddande Ängel har gått vid min sida

Utan att detta jag haft möjlighet att detta förstå

Tack min älskade Mamma Rut

*  *  *
————————————–

Du gillar kanske också...