Dikt via Per Beronius, 15 februari, 2017

Ämne: Parallella världar och det tredje ögat

Existensens, varandets mångfald
till toner, färger, former och uttryckssätt, en ofrånkomlighet
för människans fortbestånd.

Till det yttre, är vi alla olika
men illusionens gyckelspel synen förvränger, till det inre
är vi alla lika, en och densamma.

Så lätt av illusionen låta sig luras, av framtoningen den yttre
fångade som vi är i det spindelnät, som hindrar oss
den verkliga verkligheten se, uppleva, förnimma.

Vårt yttre blott ett skal, kroppen ett fordon, när själen
i den materiella världen sig befinner, vårt äkta, verkliga jag
i vårt Hjärtas innersta inre har sin boning.

Dessa ord må verka obegripligt provocerande kryptiska
låt så vara, vi har ju fått ögon att se, öron att höra, känsel att känna
när vi oss befinner i denna, den mänskliga kroppens klädnad.

Men förr eller senare skall vi bli varse, och det beror på oss själva
det vi ser, hör, känner och förnimmer, hör inte den
verkliga verkligheten till, den som i kärnan av
vårt Hjärtas innersta inre har sin boning.

Dessa ord må uppfattas som provocerande kryptiska
med förr eller senare, skall den dagen komma, när vi lärt oss att se
och förnimma, med vårt tredje öga på vid gavel öppnat.

En helt ny värld på ett ögonblick
liksom på filmduken sig uppenbarar
spegel, spegel, du som på väggen är, berätta
tala om vem i sanning jag är.

*  *  *

Från ovan mottaget av Per Beronius
————————————————–