Dikt via Per Beronius, 15 februari

Per Beronius

Tema:
Rättvisans Ängel
———————————————–
Ljuset trycker på
Mörkret retirerar, har inget längre ljusets företrädare
Ljusarbetarnas armada att stå emot

Den som från dag till annan växer sig stor och stark
Nu eller aldrig, utgången given, mänskligheten
Av galenskapens beläten, fått mer än nog

Unisont, som det ett vi är
Reser sig rakryggat från åskådarbänken, säger ifrån
Vi tar inte mer av denna mörkrets anomali emot

Detta satans gissel
Som de mörka hattarna under tusenden och åter tusen år levererat
I sin egots självpåtagna roll, med en kommentar
Var så god och skölj

Egot i högsätet placerat
Hand i hand, en ljusarbetarnas ständigt växande skara
Samfällt går på offensiven, i akt och mening att rensa upp
I den bakgårdens bråte som de mörka företrädarna
Av egot i sin prydno skapat, under tusen
Och åter tusenden långdragna år

Men i dessa nådens dagar må det vara nog
Hit, men inte ett tuppfjät längre

Vår älskade Moder Gaia
Som så kärleksfullt månar om sin barn, denna
Den ursprungligen ljusa planeten har av galenskapen
Fått mer än nog

Nu skall det
Som inte ljuset, kärleken, skönheten och sanningen hör till
Bort från Jordens yta, slutstriden inledd

Utgången otvetydigt, oåterkalleligt given
Det som sig utspelat i den mörka labyrinten har blott ett att välja
Kapitulera, ge upp, ta till flykten

Från dag till annan envist
Oemotståndligt, trycker ljuset, med den violetta flamman i täten
De mörka hattarna emot, måttet rågat

Mänskligheten accepterar inte längre
Låta sig underkastas, dompteras mer, av galenskapen
Ta emot

Det som varit
Kan inte längre de ljusa krafterna stå emot
I morgondagens gryningstimme skall allt vara återställt
Till det, så som i begynnelsen av Gud var menat

Moder Gaia och hennes barn skönjer åter ljuset
Med sin, den violetta flamman i ledningen

Kan det som i dessa de yttersta dagar sig utspelar
Uttryckas mycket tydligare

En hel värld samfällt, unisont, reser sig ur askan
Där Fågel Fenix sagt ifrån

Rättvisan, denna mänsklighetens födslorätt
Med Rättvisans Ängel som föregångare och ledsagare
Till vår älskade och vördade Moder Gaia vänder åter

Det mörka korthuset, byggt på lösan sand
Rasar samman av sin egen tyngd

Inget kan för evigt
Den Gudomliga viljan stå emot
Befrielsens stund är inne

Mottaget av Per Beronius
————————————————-

Du gillar kanske också...