Dikt via Per Beronius, 18 januari, 2017

Ämne: Det ordlösa språket och nattgammal is

Det finns ett rum, en boning, som alltid välkomnande möter
vem än det vara må, som i detta heliga rum önskar träda in

Detta rum har en, och endast en dörrens ingång
reglad med dubbla lås, nyckeln osynlig, förpassad
till det djupaste djupet av vallgraven på botten
av den mäktiga oceanen

Hur kunde det vara så här, hur kunde denna orimlighet förstås
här en liten ledtråd till gåtans lösning, men vi må minnas, allt
är inte vad det synes vara, illusionen, synen förvränger

Och detta får vi finna oss i, så länge vi vägrar till medvetenhet
vakna upp ur vår tusenden årens Törnrosasömn, där vi
i sänghalmen, saligt omedvetna, sussat gott med orden
Det goda samvetet, den bästa huvudkudden

Dags att säga tack och farväl, lämna den nuvarande
3-dimensionella begränsade illusoriska världen åt sitt
glömskans öde, den som mer än väl, har fullgjort sitt syfte
vi fått stifta bekantskap med lagen om orsak och verkan
Det vi sår får vi skörda, inte alltid helt bekvämt precis
när ogräset sig rotar, men med den andra sidan av myntet
Erfarenheten danar

Mer än en gång det händer, orden räcker inte till, så vad göra
att i det ovan beskrivna, hermetiskt tillslutna rummet
vi må träda in, en omöjlighet tillsynes

Men ändå, hav tröst, ge inte upp, det finns en reservingång, här
är det upp till alla och envar, med Jesu ord, söka för att finna

Kryptiska ord måhända, låt det så vara, så som det sagts förut
Rom byggdes inte på en dag, det behövdes minst två
Tålamod, modet att sig tåla, en dygd

Livet ej menat att enkelt vara, något betydligt mer måste till
att livsgåtan vi må genomskåda, den som gör vad den kan
med knep och knåp sig dölja, i illusionens dimlandskap

Vad vore livet värt att leva, om vi sedan barnsben, svaret
på livsgåtan i handen burit, något annorlunda mer måste till
och vad är väl detta, om inte det ordlösa kroppsspråket, det
som alltid sanningen inom sig bär, omöjligt
dölja och misstolka

När det, med all önskvärd tydlighet sig uppdagar, orden
och kroppsspråket inte stämmer överens, då har vi hamnat
vid sidan av allfarvägen, på den nattgamla, sköra isen
Dags för fantasin att ta över

Resten av denna inlaga får tala för sig själv
i en meditationens, ordlösa, stilla stund, i en minnenas lund

Just nu är det vinter, men snart är det vår
Jorden, vår älskade och vördade moder Gaia
Hon, som med tålamod utan like så generöst oss föder
fortsätter rotera kring sin axel, årstider kommer och går
Så det av Gud är menat

Kärleken, den som allt till en helhet håller samman
kan göra allt, förutom att svika

*  *  *
Från den eteriska världen där ovan mottaget av Per Beronius
————————————————————————————

Du gillar kanske också...