Dikt via Per Beronius, 19 januari, 2017

Ämne: Kärleksmysteriet

Som själar vi föddes bortom tid och rum
efter en kärleksakt mellan två Gudomliga väsen av ljus
väsen, som lät sina vibrationer blandas, till en ny själ
fogas samman

Avkomman, en nyfödd själ
som för första gången såg dagens ljus

Själen evig, med kroppen är det ganska så annorlunda
vad är väl vår kropp, något annat än ett själens fordon
det vi med nödvändighet behöver under jordelivet
i den tröga materiella världen, där vi inte, så som
i den eteriska världen, genom tanken på ett ögonblick
skapar vad än vi vill

Det jordeliv, som har sin begränsade tid
beroende på vad vi satt på pränt, i vårt livets kontrakt
innan vi än en gång återvänder till Jorden för
en ny batalj, i den tröga fysiska världen

Kroppen, stundom kallad själens tempel
med själen, genom en silverne tråd förbunden
livlinan, navelsträngen, hundkopplet, obegränsat tänjbar
den, som när kroppen gjort sitt för denna gång klipps av
Själen reser hem till sin ursprungliga boning där ovan
i den eteriska icke-fysiska världen

Vad händer väl sedan
det beror på hur vi alla och envar väljer
ett alternativ, återfödelse, reinkarnation, i en fysisk kropp
eller fortsatt utveckling, i själens tidlösa boning

Vad som sedan händer
det är en annan fråga, för den som har högre ambitioner
så det må vara, måhända en fråga att överlämna
till de vises sten att besvara

*  *  *
Från den eteriska världen mottaget av Per Beronius
———————————————————————-

Du gillar kanske också...