Dikt via Per Beronius, 2 juli

Tema: Naturens skådespel

Några rosa slöjmoln i väster
Reflekterar ljuset från Solens Gudinna
I en solnedgångens stilla stund

Ett naturens underskönt vackra skådespel
Att betraktas från första parkett

Det finns så mycket, obeskrivligt vackert
Att upplevas på vår planet
Terra, Moder Gaia

Tar vi tillvara all den skönhet
Som omkring oss är

Oförväntat sig uppdagar, när minst
Vi anar det

Är vi medvetna
Om detta naturens skådespel
Med sina mångfaldens färger, former, toner
Och nyanser, eller går dessa omedvetet
Spårlöst oss förbi

Det är vi själva som väljer, hur livet
Skall sig gestalta

Ser vi det obeskrivligt vackra, som oanmält
Från tid till annan kommer till oss
På ett tillfälligt besök

Allt det som runt omkring oss är
När naturen visar upp sig från sin bästa sida

Ser vi med vårt tredje öga öppnat
Den skönhet, vi inom oss själva bär
Där har sin boning

Är vi medvetna om det vackra
Som i det yttre sig uppdagar, det som utom oss
Står att finna

En liten påminnelse i all vänskaplighet
Till oss alla, ingen nämnd
Ingen glömd

Livet en Gudagiven gåva
Ett existensens skådespel, av obeskrivlig dignitet
Här räcker ordens mångfald inte till

Detta skådespel
Måste med naturnödvändighet upplevas
Det naturens yttre

Liksom allt det osynligt vackra
Inom oss själva, i vårt Hjärta vi bär

Kärleken, skönheten, sanningen
Denna treenighet

Där skönheten ur kärleken föds
Sanningen, genom skönheten
Ser dagens ljus

*  *  *
Mottaget av Per Beronius
———————————–