Dikt via Per Beronius; 4 år, 9 september, 2018
Ämne: 4 år
Meddelande:
Dagar kommer, dagar går
en del, utan att avsätta några tydliga spår.
Andra oförglömliga, så som när vi helt oplanerat
av spontaniteten buren, möter en syster eller bror
från en gången tid.
Ingen dag, någon annan, det minsta lik
livet sig utvecklar, på sitt eget oförglömliga vis, och så
det av Skaparen, Moder/Fader Gud, är menat.
I dessa nådens dagar, har vi Tusenårsriket embarkerat
det fortsatta livet helt unikt, det som varit, denna nådens dag
ej det minsta likt.
Människan på Jorden, har en kropp, ett jordelivets fordon,
själen, för det mänskliga ögat osynlig, evig, odödlig.
Valen i sargassohavet, lever sitt eget liv, helt unikt
inget annat, det minsta likt, och här tar denna lek med orden
denna saga slut, må den gagna.
* * *
