Dikt via Per Beronius, 5 januari, 2017

Ämne: Vid en evolutionens högre utsiktspunkt

Tema: Skapelsens och skapelseaktens under

Pånyttfödelsens mirakel, ett oskrivet blad
I väntan på det som skall sättas på pränt, i dessa de första
Flämtande andetagen av det nya året 2017

Vad är det som skapar varje nytt år
Om inte gemensamt, vi alla och envar, var människa på Moder Gaias
Jordens hela rund, från sydpolen via ekvatorn till den norra polen

Från öst till väst hela varvet runt, ingen den minsta punkt
På Jordens yta bortglömd åt sitt ensamhetens öde, alla skall med

Gud lämnar inget enda av sina barn, helheten behöver varje sin minsta del
Du är jag, jag är du, alla är vi tillsammans en odelbar enhet
Ingen förmer, större eller mindre än någon annan

Så varför inte i endräkt gemensamt bestämma
Detta år 2017 skall bli det märkesår, där alla osämja är som bortblåst
Av Jordens alla vindar

Det som varit, mörkt, ljust, eller något där mittemellan
Låtit förlåtelsens mirakel ta plats på scenen, det förflutna
Med varm hand överlämnat till glömskan att ta omhand

I gemenskap och sämja, skapa Den Nya Jorden
För evigt i endräkt leva samman i den Edens Lustgård, där minnet
Vänder åter till den kärlekens, skönhetens och sanningens värld på Jorden
Av oförstånd och ungdomligt övermod vi lämnade
I en evighetens förgången tid

Här och just nu, strax bortom tröskeln till året 2017, börjar allt om på nytt
Denna gång från en evolutionens högre utsiktspunkt, valet vårt eget
Följa med på skutan, eller fortsätta som förut, den fria viljan
Av Moder/Fader Gud, alla och envar oss given.

*  *  *
Från den eteriska världen där ovan mottaget av Per Beronius
——————————————————————————————–