Dikt via Per Beronius; Balansakt på den slaka linan, December 7th, 2017
Ämne: Balansakt på den slaka linan
Meddelande:
Ett nytt kapitel, i evolutionens bok
den nuvarande, 2017-talets tid unik, det förflutna
inte det minsta lik.
Utan förbarmande
dundrar de kosmiska energierna Jorden på.
För säkerhets skull, ett påpekande, detta epos ej menat
att tolkas, som en dåres försvarstal, det är
i högsta grad allvar och inget annat.
Mänskligheten har sovit länge nog
sin omedvetenhetens sömn, hög tid att tänka om
tänka okonventionellt nytt.
Men vi må minnas,
detta fordrar ett okonventionellt sinnelag
när ett nytt kapitel i evolutionens
och revolutionen bok
ser dagens ljus.
Mörkerkrafterna på efterkälken lämnade
vi blir det vi tänker, tankekraften oemotståndlig
för varje år som går, blir vi ett år yngre, om så vi väljer.
Vänligen minns
detta är allvar, inget skämt
alltför länge, har vi suttit fast, och det
riktigt rejält, i gyttjepölen.
Den som varit, har varit sedan urminnes tider
hög tid att introducera ett nytt, annorlunda tänkesätt
som gagnar Moder Gaia och alla hennes barn.
Inte minst indigobarnen
dessa högt utvecklade själar, som i stora skaror
inkarnerade på Jorden för ett par decennier sedan
med avsikt för att hjälpa till, själar, som hör
den nya tidsåldern till.
I dessa dagar är det dags, kasta petrifierade
förstenade tänkesätt på sophögen.
De svarta hattarna, mörkerkrafternas hantlangare
med knåp och knep gjort vad de förmått, kasta grus
i maskineriet, i akt och mening, utrota mänskligheten.
Annektera, ta över, ta i besittning denna, den
underskönt vackra planeten Jorden.
Men en, till en högre medvetenhet uppvaknad
och uppvaknande mänsklighet, kommer inte
tillåta detta satans svek.
Försåten genomskådade
de mörka krafternas anhängare förflyttas
i dessa nådens dagar till andra planeter
där de får möta sina gelikar, och detta
då inte en dag för tidigt.
Här och nu, över till ett nytt ämne
i dessa, de yttersta dagar, är det dags för människan
att få en helt ny kropp, som förändrat struktur
på molekylär och cellnivå.
Från den tidigare konventionella, kolbaserade platta
till diamantens tredimensionella rymdstruktur
en process inte helt behaglig
som fordrar energi.
Som konsekvens av detta
från dag till annan, en trötthet monumental
kan infinna sig, det vet alla och envar, kvinna
eller man, som föryngringsprocessen
provat på.
Detta fixar man inte med en klackspark
något helt annorlunda annat, måste
med naturnödvändighet till.
Men vad, ja säg väl det
vi får lov att vänta och se, tills elektronstormen
den kosmiska bedarrat, gjort sitt för denna gång.
Denna text
av Per Beronius från den eteriska världen mottagen
_________________________________________
__________________________________________________
Har fotfästet vi tappat, är mänskligheten i nöd, en vilsenhetens
hjord, utan avsikt riktning och mål, eller är detta blott ett sken
en återspegling av mörkrets desperation, söka oss hindra i
Jordens uppstigning följa med, när Moder Jord inom kort ett
kvantsprång gör, den tredje dimensionen lämnar, stiger upp,
tar steget till en kärlekens och medvetenhetens högre nivå, har
fotfästet vi tappat, eller är detta blott ett sken, en återspegling
av ett mörkrets sista försök att i okunskap och förvirring hålla
oss kvar, innan vi i träsket tar några sista kliv att fast mark
under våra fötter, vi må finna, hur detta skådespel skall avlöpa
hur den sista scenen i detta jordiska drama skall sig gestalta
blott framtiden vet.
Denna text hämtad ur boken
RÖSTER FRÅN ANDROMEDA
utgiven 2006
__________________________________________________
