Dikt via Per Beronius, Cirkelns magi, 10 september, 2017

Ämne: Cirkelns magi
Meddelande:
Efter ett dygn, där det mesta i sinnet
ställts på sin högkantens spets, har vinden mojnat
sinnesfriden återvänt.
Denna dag, efter fullmånens sken
och allt som hör livet till, har tillvaron tagit sig
en välbehövlig vilopaus i gränslandet
mellan sensommar och höst.
Där träden ömsar skinn
gröna blad börjat skimra i gyllengult
lufthavet, stilla vilar i sig självt.
Årstider kommer och går
i sin sedvanliga cirkelgång, den som varken
har början eller slut.
Så är det ock med människan
som kommer till Jorden i det oskuldsfulla
lilla nyföda barnets skepnad.
Utvecklas, danas, tills det ånyo
är dags att ta farväl för denna gång.
Hur använder vi livets gåva
ger vi oss tid att över detta meditera
en fråga upp till alla och envar som så väljer
att besvara.
Gårdagen bakom oss vi lämnat
morgondagen ännu ej ur sin slummer vaknat.
Cirkelns gång, syrsans sång, lek med orden
och varför inte, cirkelns magi, den
som ej har början, saknar slut.
Det enda med visshet vi vet
allt i evigheten, ständigt börja om på nytt.
Av Per Beronius från den eteriska världen mottaget.
*  *  *
————————————————————————-
”Landskapet ändrar färg form och mönster
svångremmen dras åt, tidsaxeln krymper för var dag
som går, pyramidens topp, där tiden upphört att existera
inom räckhåll, en förbrukad epok går i graven, en ny
ur askan sig reser, hög tid att jordkulorna lämna”.

Du gillar kanske också...