Dikt via Per Beronius; Den första vågen i hamn, 17 maj, 2017
Ämne: Den första vågen i hamn
Vad återstår att göra
när en sovande mänsklighet vägrar
till medvetenhet att vakna, om inte låta
tystnaden, den öronbedövande tala.
Har vi inte, tillräckligt länge nog
sovit i Törnrosas mjuka förföriska famn.
Har vi inte tillräckligt länge, trampat vatten
på havet, det spegelblanka, utan att komma
ett minsta steg vidare.
Dag efter annan
sig repeterar, med envishetens monotoni
denna dag, av gårdagen en kopia.
Om petitesser vi strider, så som vi gjort
sedan den illusoriska tiden satte sin fot
på vägen den breda.
Som vi bäddar, får vi ligga
rundgången i 3D-världen tycks evig.
När vi väljer mellan kärlek eller rädsla
ger vi rädslan företräde.
God afton, eller God morgon
upp till oss själva att välja.
Den första evolutionära vågen kommit i land
vart tog den andra vägen, havsytan
tillsynes spegelblank.
* * *
Från den eteriska världen mottaget av Per Beronius.
———————————————————————–
