Dikt via Per Beronius; Den kosmiska dansens klarspråk, 8 augusti, 2017
Den kosmiska dansens klarspråk
En vilans stund, i en minnenas lund
är det för mycket att begära, om än hela världen
befinner sig i transformation, till det.
Där det mesta är oförutsägbart nytt, den ena dagen
från den andra, helt väsensskilt olik.
Ja, så må vi må fundera, meditera, lyfta oss själva i håret
när hela Jorden i sina grundvalar skälver, det mesta
till oigenkännlighet förvandlas.
Inte alltid helt enkelt att människa vara
men detta var vi tillfullo medvetna om, denna resa blir inte
en semesterutflykt lätt.
När vi ansökte om tillträde till detta kosmiska Universitet
där vi blir pressade från ovan och nedan
från den ena sidan till den andra.
Fån all möjliga och omöjliga, oförutsägbara
håll och kanter.
Vad annat att göra, än låtsas som det regnar
ta prövningarna med en klackspark, följa med
i den kosmiska dansen.
Ocensurerade ord ur Hjärtat sprungna
var dag ny, som väl är ingen annan helt lik
mångfalden ett livsvillkor.
Detta kommer vi aldrig undan
en reservutgång från slagfältet, av Moder/Fader Gud
oss given, en vilans väl förtjänta stund, i en minnenas lund.
Bara att tacka och ta emot.
* * *
Av Per Beronius, från det innersta inre mottaget.
—————————————————————–
—
