Dikt via Per Beronius; Det eviga livet i en och samma fysiska kropp, 22 januari, 2018
Ämne: Det eviga livet i en och samma fysiska kropp
Meddelande:
Via Dolorosa
den smärtfyllda vägen
mer eller mindre svåra, vi vandrar
under jordelivet.
Hur livet skall sig gestalta, det beror
på vad vi, med vår Gudomligt fria vilja given valde
när vi lät oss återfödas till ytan av Moder Gaia
i en, det lilla spädbarnets kropp.
Vad vi i vårt livskontrakt
satt på pränt, med sirliga hieroglyfer
bildskriftstecken, undertecknat.
.
Något att sig påminna, när tröjan
känns trång, dagen lång, natten kort.
Tidvis det händer
prövningar oss testar, till vår yttersta gräns
vad har vi då att göra, om inte envist, målmedvetet
fortsätta på den inslagna vägen, om än
det gör ont i sinne, kropp och själ.
Vad annat
i det långa loppet att välja
än envist fortsätta på uppförsbacken
mot bergets topp, i vetskap.
Belöningen blir stor, utsikten obegränsad
när vandringen är fullbordad, och vi klättrat ytterligare
en mångfaldens pinnhål på Jakobs stege
mot Himmelrikets höjder.
I vetskap, inget i livet är gratis
med naturnödvändighet måste debet
och kredit balanseras.
Livet, evolutionen
så Gudomligt vist ordnad
vi må minnas, det är vi själva
som med vår Gudomligt fria vilja väljer
hur vårt liv skall sig gestalta, lätt
svårt, eller något mellanting
där mitt emellan.
Ansvaret vårt eget
svara an, mot det som Hjärtat bjuder
i livets varje minsta stund och mikrosekund.
Postskriptum, efterskrift
med en påminnelse, vi blir det vi tänker
hög tid, att tänka om.
Tänka fördomsfritt genomgripande nytt
revidera ett föråldrat tänkesätt, så sakteliga
ett litet myrans steg i taget.
Är vi på väg, in i den värld
människan aldrig tidigare mött
där vi kan leva, i en och densamma fysiska kropp
utan begränsning i tid och rum.
Med en viktig påminnelse
om den vi glömt, vi blir det vi tänker.
* * *
Av Per Beronius från den eteriska världen mottaget
_________________________________________
__________________________________________________
I ljuset vill jag leva vem vill väl inte det, men hur kunde jag veta
att i ljuset jag är om ej först mörkrets olika former jag lärt känna
om ej först den svarta kristallens olika facetter jag fått se, därför
i mörkret jag måste gå ner och mörkret, i dess olika former lära
känna, därför i mörkret jag måste gå ner, och mörkrets smärtor
uppleva, därefter fri, att till ljuset, återvända.
Denna dikt hämtad ur boken
Spårljus Del 2 Människan
Utgiven 2004.
__________________________________________________
