Dikt via Per Beronius; Det Himmelskt oberörbara, 31 mars, 2017
Ämne: Det Himmelskt oberörbara
Hoppets stjärna ständigt lyser
vad än människan, i sitt sinne har för sig, ägnar sig åt
från det ljusaste ljuset, till det mörkaste mörkret.
Hoppets stjärna, låter sig aldrig påverkas
vad som än, i den Universella rymden försiggår.
Hoppets stjärna omutlig
låter sig aldrig, något det minsta berövas
tvehågsenheten, hör inte hoppets stjärna till.
Hoppets stjärna, hör blott kärleken till
bär i sitt sköte, den verkliga verkligheten, oåtkomlig
för den som tvivlar.
Tvivlets demoner, inget annat
än ett av mörkerkrafternas många beläten.
Dessa, må med den Gudagivna fria viljan given
färdas i mörkrets regioner, färdas varthän
än de önskar och vill.
Hoppet, av kärleken en omistlig del
det som av tvivlet, aldrig något det minsta
låter sig beröras.
Så varför tvivla, tvivlet inget annat än
en återvändsgränd, under vår universella resa
Så varför välja tvivlet, när vi alla och envar
kan välja Hoppets stjärna.
En fråga, som inte tarvar sitt självklara svar
det som är tillgängligt för oss alla och envar, svara an
mot det som Hjärtat bjuder, valet vårt eget.
Hur än, med vår Gudagivna fria vilja väljer
Hoppets Stjärna, för evigt på Himlavalvet
sprider sitt kärlekens outsläckliga ljus.
* * *
Från det eteriska mottaget av Per Beronius
————————————————————-
