Dikt via Per Beronius; Det oumbärligt lilla i det stora, September 1st, 2017
Det oumbärligt lilla i det stora
Vad är det, som får ett Hjärta
att klappa lite fortare än vanligt
i en kvällningens stund, där vindarna
kommit till ro.
Om inte, ett vänligt, försynt litet duggregn
i gränslandet mellan sommar och höst.
Duggregnet, droppar från ovan
det som inte pockar på uppmärksamhet, blott ÄR
så som det av Moder/Fader Gud är menat.
Små, små droppar av kärlek, som insett, förstått
till vad livet är menat att vara, ur ett högre perspektiv
oumbärligt, det lilla i det stora.
En väv kan inte skapas
varje, den minsta tråd förutan.
Det, som kan synas så litet
kan betyda så oändligt mycket.
Livets varje minsta pusselbit
varje kärlekens minsta tanke, ett helt Universum
till en helhet håller samman.
Måhända här, en liten ledtråd
till svaret på frågan given.
Vad är det, som får ett Hjärta
att klappa lite fortare än vanligt.
* * *
Av Per Beronius från den eteriska världen mottaget.
———–
Utsnitt ur boken, ”Bortom 2012
Det förlovade landet i väntan på sina döttrar och söner”
av Per Beronius, ISBN 978-91-974676-7-4.
———–
Alfa-Omega, Cirkeln sluten, ett nytt varv väntar
i utvecklingens spiral.
Hoppets stjärna dold bakom gråhetens
diamanthårda skal, hur borra hål i det skal som stänger
oss ute från stjärneljuset. Vem är väl den klarsynta som
myntade orden. Det är som mörkast innan gryningen
————
