Dikt via Per Beronius; Det undermedvetna, May 8th, 2018
Ämne: Det undermedvetna
Meddelande:
I drömmens rike, intet nytt under Solen, än en gång orden
hur mången gång, det har jag tappat räkningen på
”vi möts och vi skiljs, men vi skiljs utan tårar
och utan att säg farväl”, och varför det.
I det undermedvetna, med visshet vi vet
det vi, med vårt så kallat sunda förnuft kallar åtskillnad
är inget annat än en myt, ordet åtskillnad
hör inte det verkliga livet till, där allt
är ett, en och densamma.
Men ändå
när vi skiljs från vår tvillingflamma
för att egna vägar vandra, kanske under miljoner av år
något i hjärterotens djup griper tag.
Hur komma detta vanans mönster undan
en fråga utan svar, existensen, med sina mångfaldens
villkor outgrundlig, men ändå, allt som händer
har en högre mening, det kommer vi
aldrig undan.
Vad mer finns att göra
när saknaden i Hjärteroten griper tag
här finns inget givet, självklart svar tillhanda.
Men vi må minnas
existensens skola, jordelivet
har sin Gudomliga mening, vi må även minnas.
Allt är inte vad det synes vara
verklighet är verklighet, overklighetens dröm
är en dröm och inget annat, så vad finns annat
att göra, än inse, ”vi möts och vi skiljs
men vi skiljs utan tårar och utan
att säga farväl”.
Men än en gång, en dröm är en dröm, men ändå, och detta
omöjligt att komma undan, med ord från en länge sedan
förgången tid, ”visst gör det ont, när knoppar brister.”
Verklighet är verklighet, dröm är dröm
och aldrig tycks dessa båda mötas.
* * *
