Dikt via Per Beronius; Ett brev från ovan kommet, February 15th, 2018
Ämne: Ett brev från ovan kommet
Meddelande:
Onsdagen, den fjortonde februari 2018
Alla hjärtans dag, Askonsdagen, den första dagen
av fastat, i sitt sköte.
Om inte något, för människan okänt nytt
med till gränsande sannolikhet, är prövningarnas
evighetslånga tid förbi.
Den, där mörkerkrafterna
sedan urminnes tider roffat åt sig det mesta
av Jordens tillgångar.
Ensamrättens monopol kommit till sitt slut
för att aldrig mer till Jorden vända åter, till denna
sedan urminnes tider grymt sargade planet.
Mörkerkrafterna, haft sin väl utmätta tid
har inte längre, en till medvetenhet
uppvaknad mänsklighet något
det minsta att sätta emot.
Nog om detta ämne, för denna gång
nu över till dagens huvudämne:
Det kom ett brev från okänd ort
från någon, som vill allt och alla blott väl
men alla brev är inte av denna kaliber
något för den blåögt godtrogne
att bli påmind om.
Det finns brev, som utger sig för att höra ljuset till
men, som med lögnens sataniska försåt
i själva verket, hör ljuset motsats till.
Hur kan det vara så
hur kan denna motsägelse förstås
ja säg väl det, blott att finna sig i, när vi tagit
ännu ett kliv på erfarenhetens tuffa stege.
I sinom tid
när det nuvarande spektaklets skådespel
är över, det är dags att göra bokslut
blott att konstatera, livet hårt
men rättvist.
Ingen kommer i det långa loppet
och här talar vi om, det ena livet efter det andra
i sin obegränsade cirkelns räcka.
Ingen kommer, sitt egenskapade karma undan
Rättvisans Ängel, med sina trösterika ord, ser till
att vågskålens båda halvor balanseras.
Det räcker, det är nog
av satans verser behöver vi inget mer
må vi en gång och för alla, få sinnesfrid
och fred på Jorden.
* * *
Detta inlägg, från ovan kommet
av Per Beronius satt på pränt.
___________________________
__________________________________________________
En själs förundran, över livets början, och det nyväckta livets
gåtfullhet, ett uppvaknande, en första medvetandets upptäckt
att vara i en barnets kropp, det enda jag vet, just nu är jag här
kommen från ingenstans, observerar storögt, vad omkring mig
är, blott ett medvetande jag är, i en barnets kropp, utan
medveten erfarenhet, utan att fundera, utan att förstå, utan att
fråga, varför jag är här, på resa i ett Universum, oändligt stort
jag är, men detta, ej jag förstår, mitt Universum just nu
begränsat till ett litet rum, med fyra väggar, golv och tak.
Denna text hämtad från boken
RÖSTER FRÅN ANDROMEDA
utgiven 2006
