Dikt via Per Beronius; Ett fragment ur ”uppenbarelseboken”, 5 augusti, 2017
Ämne: Ett fragment ur ”uppenbarelseboken”.
Solen i zenit, vita molntussar på den himmelsblå himlen
grönskande ängar, träddungar gröna
fjärilar, som leker ta fatt.
En humla söker sin väg
mellan gräsets strån, vajande för vinden
ett naturens skådespel, av bibliskt mått minst sagt.
Vad har detta Gudagivna drama, människan att säga
kanske, det ligger till så här.
Det behövs från människans utsiktspunkt så lite
för att Edens Lustgård i det undermedvetna återuppliva
minnen, genom ett rofyllt sinne, som inte söker sitt.
Och ändå får så oändligt mycket
när naturen sig uppenbarar, från sin allra bästa sida.
Sinnet kommit till ro, låter sig inte helt i onödan provoceras
vad mer än sinnesfrid, kan man önska.
När varje människa på Jordens hela rund
det minsta undantag förutan, återupprättat
den inre balansen.
Då skall vi vara i Edens Lustgård åter
måhända, något på djupet att begrunda
i en sinnesfridens stilla stund.
Moder/Fader Gud
vill alla sina barn, blott väl.
* * *
Av Per Beronius från den eteriska världen mottaget.
———————————————————————-
