Dikt via Per Beronius; Ett krig, på flera fronter, 11 juni, 2018
Ämne: Ett krig, på flera fronter
Meddelande:
Ett desperat mörker, på god väg
att en gång och för alla, förlora spelet
om planeten Jorden, gör vad det kan
med satans hjälp, och egot i sin prydno
röja ljusarbetare ur vägen.
Ett självupplevt scenario, minst sagt
inte särskilt trevligt.
Nidbilder, karikatyrer, lögner och förtal
en del av taktikerns verktygslåda.
Men denna strategi
är på förhand, till misslyckande dömd
ljuset låter sig inte, av mörkrets anhängare
manipuleras, släckas ut, en självklarhet.
Sandlåda är sandlåda, och inget annat
har inget med den verkliga verkligheten att göra.
En till 99,9 % av mänskligheten
till full medvetenhet uppvaknad
låter sig inte vilseledas.
Vad blir väl slutsatsen av detta resonemang, om inte
av satans-verserna, dessa femtekolonnare, förrädare
har mänskligheten fått mer än nog.
Mörkrets krafter insett
spelet är förlorat, så det är, och inget mer med det.
I sammanhanget, en påminnelse om Jesu ord
”förlåt dem, ty de förstår inte vad de gör”.
Och här, ett extra påpekandets självklarhet
ingen, vem det än vara må, hur de än försöker
kan den Gudagivna fria viljan given
människan beröva.
Som en slutklämmens trösterika ord.
Det värsta, kommer sist.
* * *
————————————————————————————-
En långvarig kamp mot tiden
en kamp mot väderkvarnar tillsynes.
En långvarig kamp mot ett mål, jag trodde på
men det tycktes ej fungera, resignation, uppgivenhet
följt av eftertankens klara ljus.
Kampviljan kvar, alternativ ej existerar
blott att gå vidare, ty livet, det måste bara gå vidare
vad som än händer.
Inget kan hindra livets omutliga gång
inget kan hindra liv efter liv varandra följa.
Följa varandra likt droppar
på ett skimrande evighetens Pärlemorhalsband
ej ens den största av alla katastrofer.
Blott stanna upp, lyssna inåt, låta själen få tid att läka såren
ty förr eller senare, skall ledstjärnan på himlavalvet
visa sig åter.
Denna dikt hämtad ur boken
Röster från Andromeda
utgiven 2006.
————————————————————————————-
