Dikt via Per Beronius; Evolutionen på högvarv,
Ämne: Evolutionen på högvarv.
Så, som det sagts, mer än en gång förut
”Det är som mörkast innan gryningen”.
Så även i denna, den tidlösa tiden, där inget längre
från den ena dagen till den andra, är sig det minsta likt.
Vad är det som händer på planeten Jorden, här och just nu
en av oräkneliga frågor svar förutan.
Det enda med visshet vi vet, evolutionen på högvarv
vad annat än hänga med i svängarna, om än av centrifugalkraften
tidvis vi är på väg, i tomrummet kastas ut.
Det enda med visshet vi vet
denna tid, i början av Tusenårsriket, unik
med sina okända, nya toner färger och former
i ständig förändring från ögonblick till ögonblick.
Varje den nya dagen, från gårdagen helt väsensskild
och så det av Skaparen är menat.
Evolutionen på högvarv, det som varit har varit
för att aldrig komma åter, var dag vi möter, något
vi aldrig tidigare mött, stillestånd en anomali, som inte hör
det verkliga livet till.
Hur hantera det okända vi ständigt möter, det, om vilket
på förhand vi inget det minsta vet, upp till oss alla och envar
lämnat att på egen hand hantera.
Men vi må minnas, det var vi själva, med den fria viljan given
som valde, i det lilla barnets skepnad ännu en gång av oräkneliga
till Jorden återfödas.
När man sagt A, får man säga B, och hela alfabetet ut,
för evigt, börjar sedan allt om på nytt.
I sammanhanget, en sista fråga
hur överleva, fantasin, papper penna, och den fria viljans nådegåva
svaret lakoniskt, koncist, en omöjlighet.
* * *
