Dikt via Per Beronius, Föryngring, kapitel 2, 11 maj, 2018
Ämne: Föryngring, kapitel 2.
Meddelande:
En påminnelse, från högre regioner
inget är hugget i sten, det som fått epitetet åldrande
är blott och bart en myt, som mörkerkrafterna
sedan många tusenden år, med framgång
i mänskligheten tutat i, och varför det.
Svaret kort och gott
de mörka, med näbbar och klor
gjort vad som stått i deras makt att planeten Jorden
denna klenod i den universella rymden
en gång och för alla annektera
med hull och hår ta över.
Men åldrandets myt
har en gång och för alla gjort sitt
människan, den ena efter den andra, kommit till insikt
det som kallats åldrande sedan urminnes gångna tider
är inget annat än en bluff.
Men allt har sin illusoriska tid i evigheten
en till full medvetenhet uppvaknad mänsklighet
låter inte längre luras.
Hög tid, högtid, i denna försommarens ljuva tid
inse, vi är mogna att stanna kvar på Jorden
så länge vi behagar.
Moder/Fader Gud, den fria viljans nådegåva oss givit
mörkerkrafterna må stå där det står och se på, hur en
till medvetenhet återuppvaknad mänsklighet
återtagit sin födslorätt.
Tagit kommandot, över sina egna liv
föryngring, en Gudagiven gåva för alla och envar
som har ambitionen att föryngras, och inget mer med det.
Kan det sägas tydligare än så
det tror jag inte.
* * *
