Dikt via Per Beronius; Hoppet, 14 oktober, 2018
Ämne: Hoppet
Om vi levde i den bästa av världar
där egot en gång och för alla gjort sitt, vore Jorden ett Paradis.
Men dithän, tycks vi ännu ej ha kommit, när vi lyssnar utåt
till det, som av massmedia basuneras ut, inte minst
i denna valrörelsens tid.
Moder Fader Gud, gav sina barn, mänskligheten
den fria viljans nådegåva, hur använder vi den.
Svaret sig uppenbarar, när vi lyssnar utåt, ignorerar den inre rösten,
den som kommer med sina budskap från Himmelrikets höjder.
Men ändå, ge inte upp
människan, har i längden, inget det minsta, treenigheten
Kärleken, Skönheten och Sanningen att sätta emot.
Hoppet, om en annorlunda bättre värld, det sista
som lämnar mänskligheten, åt sitt öde därhän.
* * *
__________________________________________________
Allt skall upp till ytan, inget tillåts längre döljas bortom mörkrets
ridå, sopas under mattan, ett reningsbad av oanad dignitet står
på programmet i denna den yttersta tiden, då Moder Jord står i
begrepp att ta språnget från dödsskuggans mörka dal, in i den
ljus-värld, som så länge på oss har väntat, allt mörker vi inom
oss bär till sista droppen skall rensas ut, omöjligt, med mörker i
bagaget, in i ljusets värld följa med, det kärlekens, skönhetens
och sanningens rike där frihet från mörkrets restprodukter är ett
överlevnadsvillkor.
Denna dikt hämtad från boken
BORTOM 2012
Det förlovade landet i väntan
på sina döttrar och söner
utgiven 2010.
__________________________________________________
