Dikt via Per Beronius; I Syrenernas tid, 2 juni, 2017

Ämne: I Syrenernas tid
Tankar en dag, i den nära midsommarens ljuva tid
inget är mindre, än sin egen minsta del.
En dag ett liv, ingen den kortaste dag, ett tidsfördriv
allt har sin Gudomliga mening.
Detta en självklarhet för kroppens varje minsta cell
denna vetskap, i kroppen inprogrammerad.
Ingen enda, den minsta cell låter sig luras
detta en omöjlighet, och varför det, den äkta känslan
omöjlig att komma runt.
När människan av en eller annan anledning
i träskmarkerna sig förirrat, då ropar kroppens alla celler
i korus, från den minsta till de största.
Se upp, se mot Himlens höjder upp
Du har kommit ur kurs, på väg mot avgrundens djup.
Lyft blicken mot Stjärnornas rike
lyft blicken mot Himmelrikets höjder.
Och du skall per automatik finna vägen den smala
till Himmelriket på Jorden åter.
Livet så Gudomligt vist ordnat
Guds vilja i kroppens varje minsta cell inprogrammerad.
Men ett absolut villkor för att finna huvudspåret åter
kärlek bortom tidens alla gränser, satansverserna förutan.
Människan har allt som behövs
för att livet leva i sin fulla vidd, så som det
av Moder/Fader Gud är menat.
Dessa ord satta på pränt av en sökare
som haft ynnesten, under en nattens dröm
få besöka Rymdskeppet, ”Det Nya Jerusalem”
med Jesus och andra Mästare
ingen nämnd ingen glömd.
Detta ett av oräkneliga Rymdskepp i stratosfären
eller måhända ännu högre, i väntan på rättan tidpunkt
för masslandningarna på Jordens, Moder Gaias yta.
Hög tid för alla och envar, Jordens varje invånare
en gång och för alla kärleken anamma.
Rädslans förstenande beläten bakom sig lämna
gå vidare steg för steg mot Himlens allt högre höjder.
*  *  *
Från den eteriska, immateriella världen
mottaget av Per Beronius.
——————————————————-

Du gillar kanske också...