Dikt via Per Beronius; Kabalens kapitulation, September 11th, 2018
Ämne: Kabalens kapitulation
Meddelande:
Sanningen, en nödvändighet för livets fortbestånd
sanningen förutan, inget liv.
Äntligen, har framtiden, denna välsignelsens dag, 2018-09-11
med sitt kärlekens orubbliga budskap kommit, en sedan evigheters
gångna mörka tider, en till ytterligheterna prövad mänsklighet tillmötes
och detta, då inte en dag för tidigt.
Sedan oräkneliga tusenden och åter tusenden år
har mörkrets, dessa samvetslösa satans beläten, den så kallade kabalen
efter eget behag, styrt och ställt på Jorden, stöttade av de mörka
krafternas djävulskap, bland annat Vatikanen, med dess
samvetslösa ideologi, en skam utan like.
En mer än väl befogad fråga, hur kunde det bli så här
vad var det som fick Edens Lustgård att störta samman
i dammets rök gå upp, med vindens hjälp försvinna
när Adam och Eva vandrade på Jorden
en berättigad fråga, svar förutan.
Men i dessa, de nuvarande nådens dagar
där en majoritet, av en tidigare sovande mänsklighet
är på väg till sin fulla medvetenhet vakna upp.
Efter ett kvantsprång, från den begränsade tredje
till den fjärde, femte och allt högre dimensioner.
Där försåten genomskådats, där har livet på Jorden
till oigenkännlighet förändrats, så som det av Moder/Fader Gud
i begynnelsen var ämnat, tänkt och menat.
Ingen tvekan längre, i de nuvarande nådens dagar
börjar allt om, till något väsensskilt annorlunda nytt, sedan fallet
ner i avgrundens djup. Hoppets Stjärna för evigt över Jorden lyser.
Det, som i evigheter, sedan urminnes tider varit en mörkerstyrd värld
ett minne blott, som från dag till annan tynar bort.
Här har mörkrets proselyter, inget det minsta att sätta emot,
Tusenårsriket har intagit sin rättmätiga plats på scenen, prövningarnas
evighetslånga tid, är en gång och för alla över.
Allt börjar om på nytt, denna gång på en högre
medvetenhetens punkt, och detta då inte en dag för tidigt
hoppets Stjärna för evigt över Jorden lyser.
De som understött, och applåderat forna tiders djävulskap
har börjat förflyttas till andra Universums regioner
där de bättre passar in.
En gång och för alla, är prövningarnas tid på Jorden
vår älskade och vördade Moder Gaia över
för att aldrig mer komma åter.
I dessa nådens dagar, har mänskligheten mycket
av livets goda att se fram emot, med en påminnelse om orden
”hoppet det sista som människan överger”.
* * *
______________________________________________________
Till en ny dag Du vaknar, och ställer dig frågan, vilken är min uppgift
denna dag, kanske ställer du ej denna fråga, ty du har ditt arbete
din familj, och alla andra, som du lovat att ge denna dag, så varför
fundera varför fråga, och du fortsätter, så som du gjort mången gång
förut, du vandrare på Moder Jord varför ställer du ej frågan, är detta
min väg denna dag, var det så här det var menat, var det så här i
manuskriptet en gång jag skrev, eller är det kanske något annat
som är mitt uppdrag denna dag.
Denna dikt hämtad ur boken
Spårljus, Del 2, Människan, utgiven 2004
__________________________________________
