Dikt via Per Beronius; Krukan, 7 maj, 2017

Ämne: Krukan
Återigen, kan inte upprepas mången gång nog
först händer inget, sen händer inget, sedan
händer allt på en gång.
Och nu står vi här, i vår osminkade häpenhet
det mångtusenåriga kriget, mellan ljusets
och mörkrets krafter är över.
De mörka hattarna
med svansen mellan benen, har givit upp
handduken kastat in, kommit till insikt.
Slaget om planeten Jorden, vår älskade Moder Gaia
för det är detta, det i grunden handlat om
är oåterkalleligen förlorat.
Droppen urholkat stenen
en efter en har vi, Jordens bebyggare
till medvetenhet vaknat upp.
Insett, förstått
vad bortom ryggen i lönndom försiggått
under många tusenden år.
Sanningen kommit upp till ytan
mörkerkrafterna kommer få sota, för sina
satans-versernas tilltag.
Här, och just nu, börjar allt om på nytt
allt av mörkrets försåt skapat på vår planet
med ett penndrag utraderat.
Krukan går, tills den spricker
av den återstår blott små porslinets skärvor.
Som i åminnelse sparas i en monter
på Universums bibliotek.
Men ändå, vad som än har hänt
den visarlösa klockan kan inte vridas tillbaka
”räkna de lyckliga stunderna blott”.
*  *  *
Från den eteriska världen mottaget av Per Beronius
———————————————————————–

Du gillar kanske också...