Dikt via Per Beronius, ”Krukan går tills den spricker”, 23 mars, 2018
Ämne: ”Krukan går tills den spricker”
Meddelande:
Efter evigheters evigheter, går i dessa
de yttersta dagar, kampen mellan
de svarta och de vita hattarna
obönhörligen mot sitt
ofrånkomliga slut.
Mörkrets anhängare
har i ett hörn målat sig in
saknar alla möjligheter från Jorden fly
in i en okänd rymd.
Har inget längre
att kärleken skönheten och sanningen
sätta emot.
Ett gammalt talesätt
krukan går tills den spricker
och det är här i dessa nådens dagar
vi befinner oss just nu.
Där den tidigare mörkrets armada
utan förbarmande, genom lögner och
sataniska försåt hållit mänskligheten
i ett strypgrepp.
Men i dessa nåde-fyllda dagar
har satansverserna för evigt gjort sitt.
De har inget mer det minsta
att ljusbärarna sätta emot
och det är då på tiden.
Inga frågetecken längre
de har av ljusbärarna till utropstecken
sträckts ut.
Ljuset för evigt tagit över Jorden
kommer se till att evolutionen
av kärleken styrd fortsätter
så som det i begynnelsen
av Skaparen var menat.
Vad mer att säga
här och just nu än, först händer inget
sen händer inget, sen händer allt
på en gång.
Med tillägget
”krukan går tills den spricker”.
* * *
Denna dikt, från det där ovan kommet
av Per Beronius satt på pränt.
______________________________
__________________________________________________
Res min själ, res till de frihetens nejder, där ingen tyngdkraft till
materien dig binder, res bort min själ du som låtit dig fångas av
ett mänskligt hölje, det skal, som är din farkost i dödsskuggans
dal, vila i den rymd, som på ljusårs avstånd, från mänsklig oro
och kamp existerar, den rymd, där mörkret gett vika, där frihet
ljus och kärlek är, där ingen tyngdkraft, till materien dig binder.
Denna text hämtad ur boken
Röster från Andromeda
utgiven 2006.
__________________________________________________
