Dikt via Per Beronius; Kvantsprånget till evigheten, 20 maj, 2017

Ämne: Kvantsprånget till evigheten
Med tidlösheten som följeslagare är undrens tid inte förbi
höst, vinter och vår, genom en knapptryckning kort
bakom oss vi lämnat.
Inget längre, så som sedvanerätten bjuder, sig uppdagar
vi har gått in i något för sinnet helt nytt, tidlösheten
den vi i evärdliga tider väntat på.
Nu, i dessa de yttersta dagar, är det dags att sig vänja
vid något obekant nytt, friskt, fräscht  och fritt.
Termometern, den som i evigheter stått på noll, noll och noll
efter ett andetag kort, slagit i taket, ett kvitto
ett tecken från ovan.
Den nya tiden, med evigheten i spetsen, är äntligen
till Jorden kommen, inget återvändo mer, till det som varit
står till buds, bara att kliva på den rymdfarkost
som till den tidlösa evigheten bär.
Ingen mer tid, i omedvetenhet sova sött
nu är det bråttom att sig vänja vid det, vi ej tidigare mött.
Nuet, det oändligt korta, den tidlösa tiden, evigheten
till Jorden är kommen, inget är längre så som förut
inget längre gårdagen det minsta likt.
Så vad annat att göra
än förbrukade dogmer bakom sig lämna.
I den tidlösa tiden är allt friskt, fräscht och fritt
förutfattade meningar förutan, har vi mycket
och mer därtill av det goda
att se fram emot.
*  *  *
Från den eteriska högre världen mottaget av Per Beronius
———————————————————————————-

Du gillar kanske också...