Dikt via Per Beronius, Livsläxan, 20 maj, 2018
Ämne: Livsläxan
Meddelande:
Samvetet, det försynta
med sin omisskännligt tydliga röst talar
när något är på väg att gå snett.
Stundom, från dag till annan
riktigt rejält, visst står det människan fritt
att slå dövörat till, när samvetet talar.
Gud, den fria viljan människan givit
men det händer att egot, som vuxit sig
stort och starkt, vitt och brett, kommer i vägen
för samvetets röst, och vad händer väl då.
Människan på villovägen hamnar
förr eller senare får möta sin egen spegelbild
livet så Gudomligt vist ordnat.
Samvetet kan ignoreras, men aldrig för evigt
hållas undan, förr eller senare brister isen
och vad händer väl då.
Om detta skall vi på förhand inget veta
vi är inte på Jorden för att göra varandra illa
vi är på Jorden av helt andra skäl.
Om detta överflödigt att orda mer
här och just nu, men ett med visshet vi vet
orsak och verkan, ett oskiljaktigt tvillingpar
det vi sår får vi skörda, ingen kommer
sitt egenskapade karma undan.
* * *
__________________________________________________
Budskap till oss, vi Jordens barn, sökande, efter livets syfte
mening och mål, hjälpa oss till minnet återkalla det vi alltid vetat
men under den långa resan, från vårt ursprung glömt, ty tiden är
nu inne, att genomskåda de illusionens slöjor, som från
sanningen oss avskärmat, hindrat oss
att verkligheten se.
Dessa ord, hämtade från baksidestexten, till boken
Spårljus Del 2 Människan
Utgiven 2004.
__________________________________________________
