Dikt via Per Beronius; Ljuset från det eteriska där ovan, 13 december, 2017

Ämne: Ljuset från det eteriska där ovan
Meddelande:
Än en gång i evigheten
den trettonde dagen i decembermörkret
vad vet vi om dig, Sankta Lucia, Du ljusets
modiga kvinna, som fick betala
ett högt pris för din tro.
Mörkerkrafternas proselyter
dessa feghetens företrädare, sig ej förnekar
barbariet i sin prydno.
Sankta Lucia
Du ljusets modiga kvinna, som varje år
från den eteriska världen, kommer till Jorden åter
med dina påminnelsens ordlösa ord.
Rädslans marionetter, i sin feghet
må göra, vad än det dem behagar.
Men kärlekens Gudomliga ljus, rädslans motpol
har de platt inget, det minsta att sätta emot.
Omöjligt för mörkret,
kärlekens ljus släcka ut.
Vad vet vi om Dig själv, Sankta Lucia
du modiga kvinna, som med sannolikhetens mått
i det kolsvarta mörkret på Jorden
predikade dina kärlekens ord.
Som allt till ett, till en enhetens helhet
binder samman, när du gick ditt öde tillmötes
där du satt dina kärlekens outplånliga spår på Jorden.
*  *  *
Av Per Beronius från den eteriska världen mottaget.
_________________________________________
__________________________________________________
Dag för dag, minut för minut, sekund för sekund skriver du själv
din egen livets bok, dess huvuddrag på förhand givet, men den
fria viljan dig tillåter, detaljerna själv bestämma, i ett större
sammanhang, din livets bok skall passa in, harmonisera med
det mänsklighetens levande bibliotek, som är en gren på
Universums gigantiska utvecklingens träd.
Denna text hämtad från boken
Strandlinjens Magi
Utgiven 2007
__________________________________________________

Du gillar kanske också...