Dikt via Per Beronius; Ljuset i skymningsmörkret, 28 februari, 2018

Ämne: Ljuset i skymningsmörkret
Meddelande:
Allt har sin tid
i den tidlösa evigheten
så det av Gud är menat.
Allt i Universums oändliga rymd
vad än det vara må, är en omistlig enhet
ingen pusselbit, större eller mindre
än någon annan, allt till en enhet
hör samman.
Så minns då,
om än tvivlet, på scenen kliver in
lyssna inåt, i livets varje stund.
Det är där, som sanningen
kärlekens och skönhetens följeslagare
har sin boning.
Minns också
och detta är viktigt
sätt aldrig, det egna ljuset
under skäppan.
Det är menat, att lysa
över hela Universums rymd.
Det var detta
som var menat, när Gud uttalade orden
varde ljus, och ljuset blev till.
Varje den minsta pusselbit
är nödvändig, för livets fortbestånd
ingen och inget förmer, större eller mindre
än någon, och något annat.
Allt till en enhet hör samman
så minns då, om än tvivlet
på scenen kliver in.
Lyssna inåt
i livets varje stund
det är där, som sanningen
kärlekens och skönhetens följeslagare
har sin boning.
Minns också
det var detta, som var menat
när Gud uttalade orden ”Varde ljus”
och ljuset blev till.
*  *  *
Denna dikt, från det där ovan kommet
av Per Beronius satt på pränt, menat
att spridas vidare.
_______________________________
__________________________________________________
Den vän, du är ämnad för, den vän, som för dig är ämnad, du
behöver ej söka, ty ni redan, tillsammans vandrar, om än på
skilda vägar, genom den gyllene sträng, som er båda förbinder
ni har med varandra ständig kontakt, på en plats du ej behöver
söka, vid en tidpunkt du ej heller behöver söka, kommer ni åter
att mötas, för att sedan, tätt intill varandra vandra, för detta
möte, medvetandena, hos de magnetiska krafter
som håller er samman, ansvar kommer att ta.
Denna text hämtad ur boken
Spårljus Del 2 Människan
Utgiven 2004
__________________________________________________

Du gillar kanske också...