Dikt via Per Beronius; Ljuset kommer ifrån norr,
Ämne: Ljuset kommer från norr
Det räcker, det är nog!
Även den heliga vreden, måste få säga sitt.
Medmänsklighet och solidaritet
absoluta villkor, för livets fortbestånd
Av barbari, har Jorden fått mer än nog.
Kärleken, med sina följeslagare
skönheten och sanningen, oumbärliga
för mänsklighetens fortlevnad
fortbestånd.
Livet, en Skaparens omistliga kärleksgåva
att vörda, hedra och ära.
Mörkret har en gång, och för alla
inför öppen ridå gjort sitt, övertydligt visat
sitt rätta ansikte, skåpat sig ut.
Fegheten, försåtet
har absolut inget på Jorden att göra.
Kommer från Moder Gaias yta förflyttas
till ställen, där det bättre hör hemma, får möta sina
de mörka hattarnas gelikar, med regeln
Det vi sår får vi skörda.
Med detta sagt, till denna dagens avsedda ämne
Än en gång i rundgången, äntligen måndag
Månens dag, där fullmånen
bortom stugknuten lyser.
Dagar kommer, dagar försvinner, som i tomma intet
i en cirkelrörelse, som ej har början, saknar slut.
Med mänsklighetens mått mätt
allt i Universum, en cirkelrörelse, kring den axel
som har sin fot på Jorden, sitt slut i rymden
den eviga, där ovan.
Cirkelrörelsens början och slut, en och densamma
så har det sagts, men detta stämmer inte alltid
och varför det.
För varje varv, mot allt högre
medvetenhetens vibrationer, mänskligheten
steg för steg idogt vandrar, på den stege
som mot evigheten leder.
Förflyttas cirkeln uppåt
mot allt högre vibrationsfrekvenser.
Mot den höjd, där tid
ej längre existerar, där allt är ett
en och densamma.
Den fulla medvetenhetens rike
där det vi kallar tid, handduken kastat in
lämnat för gott.
Vi har sovit länge nog
men i dessa nådens dagar, vid gränsen till Tusenårsriket
har vi fått bråttom, är på god väg att vakna upp.
Ur vår evighetslånga illusionens slummer
ser oss yrvaket omkring, efter tredagarsmörkret
med sina utmaningar, extrema.
I den verkliga verkligheten, låter oss se in
skygglapparna borttagna.
Resan varit evighetslång, men i dessa nådens dagar
väntar något helt annorlunda nytt
bara att vänta och se.
Vad kärleken, med sina följeslagare
skönheten och sanningen, i sina sköten bär.
Människan, en extremt modig själ
som utmanade den verkliga verkligheten
visste vad hon gjorde.
När hon lämnade in sin ansökan, om tillträde till Jorden
Denna pärla, i den oändliga rymden, detta
Universums Universitet, med sina
extremhöga inträdeskrav.
Jorden, ett Universitet
Med sina läroböckernas teorier
och laboratorier, där verkligheten
den verkliga verkligheten möter.
* * *
Från den eteriska världen mottaget av Per Beronius
———————————————————————–
