Dikt via Per Beronius; Lots hustru, 6 april, 2017
Ämne: Lots hustru; uppföljning av ett bibliskt drama.
”Vänd dig inte om”, och varför det
ja, det kan man sig fråga, men så här ligger det till.
Enligt sägnen, är det meningslöst
minst sagt dramatiskt bortkastad ”tid”, att vända sig om
mot det som varit, i ”framtiden”, baklänges gå in.
Här och just nu, är det hög tid att än en gång
låta sig påminnas, det vi kallar forntid, nutid, framtid
är blott och bart, en av människan konstruerad illusion.
Tidsbegreppet, det begränsande, har inget det minsta
med den tidlösa verkliga verkligheten att göra.
Tidlösheten, ögonblicket, nuet, är vår enda ägodel
det är där allt sig utspelar, händer och sker.
Tidlösheten, i Himmelriket på Jorden, det enda som hör
den verkliga verkligheten till, allt annat ett drömmens spel
En overklighetens abstraktion och illusion.
Lots hustru revolterade
mot det förgångna vände sig om, och vad hände väl då
till en stenstod, hon förvandlades.
Hur skall detta förstås
upp till var och en som så väljer, att ta sig an
grubbla över.
Men nu över på ett sidospår
det som nedan förs till torgs, är ingen motsägelse
till det ovan givna, om än det så kan synas.
Vi må, med det ovan sagda minnas
Tågtidtabellen och armbandsuret, oumbärliga ting.
Bra att ha till hands, när vi skall ut på tågresa
i vår 3-dimensionella, illusoriska, drömmarnas värld.
Pajazzo, i bakgrunden ler i mjugg lite skälmskt
tänker så här, allt har sin mening, och inte nog med det
ett gott skratt förlänger livet.
* * *
Från det eteriska mottaget av Per Beronius
————————————————————
