Dikt via Per Beronius; Människans inre vägvisare, 3 mars, 2018
Ämne: Människans inre vägvisare
Meddelande:
Dagar kommer, dagar går
i en tillsynes evig räcka.
Vad bar väl, den gångna dagen i sitt sköte
frid och harmoni, eller något förunderligt
underligt, annorlunda annat.
Vad än vi ser
när vi blickar bakåt, är allt perfekt
Gud ger oss det, vi för ögonblicket
bäst behöver.
Det enda, som på oss själva kommer an
lyssna i ögonblickets, oändligt korta stund
till den inre rösten.
Och vi skall i livets varje minsta steg
finna vägen, den som går till Himmelriket
på Jorden åter.
Livet, så förunderligt vist ordnat
det enda av nöden, i den illusoriska tidens
varje oändligt korta stund.
Lyssna till den försynt tydliga vägvisare
vi bär, i vårt inre rum.
Och livet kommer till oss
i den ordning, det av Moder/Fader Gud
är tänkt och menat.
Livet så förunderligt enkelt
när vi i det, vi kallar tidens varje ögonblick
inte helt i onödan, krånglar det till.
Det enkla, det svåra
men det, får vi finna oss i.
Det var vi själva, som valde
i det nyfödda lilla barnets skepnad
till Jorden, ännu en gång av oräkneliga
återfödas, reinkarnera.
* * *
Denna text, från den eteriska världen kommen
av Per Beronius satt på pränt
_____________________________________
__________________________________________________
En resa jag planerat, men redo att starta, en mur helt oväntat
framför mig restes, åter denna fråga, vad vill väl detta hinder
mig förtälja, ty erfarenheten mig lärt, att problem detsamma
som meddelanden är, samtidigt med hindret, en lösning på
problemet mig gavs, och med en viss fördröjning, resan jag
kunde påbörja, dock en annan väg än den jag först planerat
när vägen vi tappat bort, ofta ett hinder framför oss reses
ett hinder som hjälp att vägen återfinna.
Denna dikt hämtad ur boken
Spårljus Del 2 Människan
Utgiven 2004.
__________________________________________________
