Dikt via Per Beronius; Miraklernas tid, 30 mars, 2017

Ämne: Miraklernas tid
Med bestämdhet här
på förekommen anledning
några inledande ord.
Bara att ignorera, den skrämselpropaganda
som med envishetens monotoni sprids på nätet
från dag till annan.
Mörkerkrafterna satt sin sista potatis
har en gång och för alla förlorat spelet
loven Moder/Fader Gud, Halleluja, Halleluja!
Ljuset har en gång och för alla
tagit över kommandot på Jorden, mörkerkrafterna
förlorat spelet, en lögn blir inte mera sann.
För att den, gång efter annan
med envishetens monotoni, låter sig upprepas
nog om detta sagt, nu över till dagens huvudämne.
I denna, den historiskt tidiga lövsprickningens tid
i ett land, nära den norra polen.
Där, med normalitetens mått mätt
snön lyser vit på taken, endast Tomten är vaken.
Vad är väl detta, om inte ett tecken från ovan
omöjligt att missförstå, människobarn, i evigheter
har ni arbetat så idogt och målmedvetet.
Utan att tillsynes komma det minsta steg vidare
på den väg, som till Himmelriket på Jorden leder
mer än en gång, varit på väg att ge upp, resignera.
Så det må synas, men vinden, en gång och för alla vänt
miraklernas tidevarv är inte förbi.
Det kaos, som på Jorden i dessa dagar tycks vara
en synvilla blott, där det mörka hattarna, en mångfaldens
så kallade styresmän, gör vad det kan för att slå
blå dunster i människornas ögon.
Men detta försåt, är på förhand till misslyckande dömt.
Rättvisans Gudinna håller sin vakande hand över Jorden.
Så vad annat göra, än fokusera
på det Gudomliga glädjebudskapet, med bildens språk
omöjligt att misstolka, missförstå.
Ett hoppets otvetydigt tydliga tecken från ovan
i denna, den historiskt tidiga lövsprickningens tid
i detta land, nära den nordliga polen.
*  *  *
Från den eteriska världen mottaget av Per Beronius
—————————————————————————–

Du gillar kanske också...