Dikt via Per Beronius; Mörkrafternas kapitulation, 17 augusti, 2018
Ämne: Mörkrafternas kapitulation
I dessa, de Gudomliga nådens yttersta dagar
har mörkret inget längre, något det minsta
att ljuset sätta emot.
Detta, från dag till annan, alltmer kristallklart tydligt givet.
en evighetslång resa i mörkrets domäner, går mot sitt snara slut
ingen och inget, kan detta stå emot.
En påminnelse, om det som sagts mången gång förut
först händer inget, sen händer inget, sedan händer allt på en gång
och det är i dessa nådens dagar, mänskligheten
sig befinner, här och just nu.
Ljuset, hegemonin över Jorden, har tagit över
aldrig mer skall människan behöva hungra eller törsta
aldrig mer husvill vara, aldrig mer skall svärdsklingor varandra korsa.
En evighetslång resa, i den mörka dalgången, går mot sitt snara slut
mörkret har inget, absolut inget, att ljuset sätta emot
slaget om Jorden, är en gång och för alla avslutad.
Femtekolonnarna, landsförrädarna, kollaboratörerna
quislingar, sabotörer, har gjort sitt.
I dessa nådens dagar, börjar mänskligheten i sin helhet om
på något annorlunda nytt, aldrig tidigare mött, så det är
och inget mer med det.
Vi må även låta oss påminnas
en armada av Skyddsänglar, över Jorden vakar.
Inget mer, da capo al fine, inget mer, från början till slut
så det är, och inget mer med det.
Som avslutning på detta epos
när denna text sätts på pränt, dånar åskan
blixtarna varandra korsar, ösregnet tvättar gatorna
ett tecken, så gott som något.
Mänskligheten är på väg in i den nya tiden
Den vi i evigheter väntat på.
Livet på Jorden, är ett underbart äventyr
i denna, Den Välsignade Nya Tiden.
* * *
