Dikt via Per Beronius; Rebellen, 23 maj, 2017
Ämne: Rebellen
Föryngring, hör livet till, åldrande en myt
från här och just nu, har något oförutsett nytt
sett dagens ljus.
För varje år som går, blir vi alla, Moder Gaias barn
ett kalenderår yngre, smaka på den karamellen.
Men ett villkor, med detta löfte förknippat
släpp fångarna på grönbetet fritt, tvivlet, det bakbundna
till friheten loss.
Erfarenheten, fått människan att fastna i sitt egots självt
glömt bort, vi blir det vi tänker, detta en ofrånkomlighet
tankens kraft oemotståndlig.
3D-världen sig ej förnekar, vet vad vi har, men inte
vad vi får, så bäst att livet leva, med livrem, hängslen
flytväst, fallskärm, och ett och annat smått och gott.
Vårt öde bär vi i vår egen famn
så än en gång i sammanhanget, en påminnelse
om orden, människan till Guds avbild skapad.
Här är det något, som inte stämmer
när mörkerkrafterna, de illistiga, vill få oss att tro
vi är dödliga väsen, kroppens nedbrytande
en nödvändighetens ofrånkomlighet.
Men mörkrets tvivel är envist, ger inte vika
fortsätter så här, med myntets mörka sida uppåtvänt.
Om vår planet fylls av odödliga väsen
blir Jorden överbefolkad, med alla sina
fatala konsekvenser.
Här kliver optimisten och realisten in på arenan, vill ha
ett ord med i laget; minns, du klentrogne, inga problem.
Då skapar Moder/Fader Gud en ny planet
världsrymden oändlig, föryngring, hör det äkta livet till
åldrande en, de mörka hattarnas myt.
* * *
Från den högre eteriska världen mottaget av Per Beronius
————————————————————————————-
