Dikt via Per Beronius; Samhörighetens Mysterium, 20 mars, 2017

Ämne: Samhörighetens mysterium
”Vi möts och vi skiljs
men vi skiljs utan tårar, och utan att säga farväl”.
Så det kan synas, sant eller falskt, både ock
det beror på utsiktspunkten, ju högre upp på stegen
mot Himmelriket på Jorden vi kommer, desto mer
vi hör, ser och förnimmer.
Livet, en för evigt böljande rörelse, stillestånd
en omöjlighetens anomali.
Hur kunde detta vi förstå, svaret på denna fråga
kort och gott, vi behöver inte förstå, kärleken
den tålmodiga, propsar inte
kärleken blott är.
Så har det varit sedan urminnes tider
så skall det för evigt förbli, och inte nog med det
vi är alla ett, en och densamma.
Separation, en omöjlighetens illusion, nu åter till början
”Vi möts och vi skiljs, men vi skiljs utan tårar
och utan att säga farväl”.
Med detta sagt, en aha-upplevelse oss given
allt är inte, vad det utger sig för att vara.
Heisenbergs obestämbarhetsprincip
en av kvantfysikens hörnstenar
kommer vi inte undan.
Men ändå, när allt kommer omkring
med allt detta sagt, allt är ett
en och densamma.
*  *  *
Från den eteriska världen mottaget av Per Beronius
————————————————————————-

Du gillar kanske också...