Dikt via Per Beronius; Skarpt läge, 3 april, 2017
Ämne: Skarpt läge, vågskålarna balanseras
I denna, vår så kallade moderna tid
är det mesta genom regler och förordningar fastställt.
Av mörkret, där nedan, styrt och ställt, inte sällan
med så mycket av det finstilta, att texten
blivit omöjlig att tolka.
Genom list och försåt, har människan
av de mörka hattarna lurats att tro, gör så
som vi säger, dikterar, så blir allt bra.
Vad är väl detta, om inte egot i sin prydno
med avsikt sig självt berika, ”den lilla människan”
på undantag, sätta sig över.
Som indoktrinerats, att inte längre självständigt tänka
så det må vara, ”men icke sa nicke”, allt
har sin tid i evigheten.
Av bedrägerier, har människan fått nog
det nuvarande systemet kraschar
har överlevt sig självt.
Hög tid, att självständigt tänka
fördomsfritt nytt, tänka fräscht och friskt.
Vad är det väl, som pågått sedan urminnes tider
och även i dessa, de yttersta av dagar pågår.
Styrt av en så kallad elit, de egostyrda
som tror sig om att veta bäst, menat att hålla människan
i tukt och förmaning på mattan.
Skrapa med tassen
vifta på svansen så får du godis.
Men Gud låter inget träd växa upp i skyn
inget för evigt varar, i dessa de yttersta dagar
har majoriteten av mänskligheten till medvetenhet
vaknat upp.
Sätter sig, de mörka hattarna emot
låter sig inte längre av självutnämnda potentater
för det mesta av maskulin härkomst, styras
så som sedvanerätten kräver.
Men ändå, med detta sagt, hav tröst
något monumentalt annorlunda på Jorden är på gång
ett ruttet system, för soptippen färdigt, genomskådat.
Fuskbygget, med sina skenhelighetens tinnar och torn
rasar samman, till bråte och damm förvandlas.
Som av kärlekens vindar förs till de öknar
där de bättre hör hemma.
Ljuset från dag till annan, växer sig stort och starkt
liksom ”den lilla människan” som bedrägeriet
genomskådat.
En tidsfråga kort, innan allt på planeten Jorden
denna pärla i den universella rymden, återvänder
till det kärlekens, skönhetens och sanningens tillstånd
som i begynnelsen, av Moder/Fader Gud var menat.
Vad återstår väl annat i dessa dagar
efter uppvaknandet.
Än gnugga sömnen ur ögonen, fortsätta livet
de mörka hattarnas byråkrati förutan.
I en rättvisans värld, av Rättvisans Gudinna övervakad
skall ingen enda människa behöva hungra eller törsta
husvill vara, tigga för sitt levebröd, i ett urbota
snedvridet kollapsat system.
Moder Jords resurser, med sina jämlikhetens gåvor
räcker mer än väl till, för att alla och envar föda.
Så några påminnelsens avslutande ord
människosläktet, är inte en fårskock, som viljelöst
låter sig drivas av egostyrda självutnämnda potentater.
Detta om detta, för denna gång
allt har sin utmätta tid i evigheten.
* * *
Från den eteriska världen mottaget av Per Beronius
———————————————————————
