Dikt via Per Beronius, Tidens dynamik och estetik, 23 september, 2017
Ämne: Tidens dynamik och estetik.
Meddelande:
Inspiration med sina synonymer, hänryckning, motivation
inspiration förutan, slutar elektronerna kring atomkärnan
rotera, molekylerna vibrera.
Inspiration förutan, låter vi oss av uppgivenheten fångas
till stenåldern återvända, men detta var inte menat
när Gud skapade människan till sin avbild
uttalade orden, varde ljus, och ljuset
såg dagens ljus, blev till.
Oförutsett, oförberett, det händer
uppgivenheten klänger oss på ryggen, vad göra då
det beror på hur alla och envar vi väljer med
den Gudagivna fria viljan given.
Vi valde inte till Jorden återfödas, reinkarnera
för att sitta på åskådarbänken och rulla tummarna
vi valde att till Jorden återfödas av diametralt andra skäl.
Så så vad gör vi, när uppgivenheten klänger på ryggen
om inte hålla emot, knyta näven i fickan, börja om på nytt
denna gång från en högre utsiktspunkt, där vi samtidigt
i tidens varje ögonblick, kan se över hela Jordens rund.
Ansvaret, svara an, mot vårt eget, det som själen bjuder
inte alltid helt enkelt att människa vara
i livets varje minsta stund.
* * *.
Av Per Beronius från det där ovan mottaget att föras vidare
——————————————————————————-
________________________________________________
Vad är det vi hör, vad är det vi ser, något mer än en krusning
på en oändligheten ocean, ett mikroskopiskt fragment av
evigheten, och detta brottstycke till vår verklighet har blivit, vår
sanning, ett mikroskopiskt fragment av evigheten, en liten
krusning på ytan av en oändlighetens ocean
________________________________________________
