Dikt via Per Beronius; Tidlösheten, och det tredje ögat, 18 augusti, 2018
Ämne: Tidlösheten, och det tredje ögat.
Meddelande:
Vad lögnen har skapat, är vanskligt och kort
det dör på ett tidlöshetens ögonblick, likt en stormvind
i öknen bort, och varför det.
Lögnen ett beläte, som inte hör det verkliga livet till
en artefakt, en konstprodukt, utan den minsta förmåga
det sanna och det sköna verkliga livet, överleva.
De mörka satanskrafterna, de som sedan urminnes tider
genom skenhelighetens åbäke styrt och ställt på Jorden
efter eget behag, har inga de minsta möjligheter
att sätta kärlekens hegemoni på undantag.
Mörkrets försåt fungerade under tusenden sinom tusenden år
till dess en sovande mänsklighet, lät sig till medvetenhet väckas
ur sin evighetslånga slummer, den som hör
den sataniska overkligheten till.
Men i dessa, av nåden fyllda dagar
är det en gång och för alla slut på detta satansstyrda rackarspel
det som i tusenden och åter tusenden år, sig utspelat på en planet
där människan, av de mörka krafterna låtit sig bakbindas
förföras, grundluras.
Aldrig mer, skall detta scenario tillåtas sig repetera
en, till sin fulla medvetenhet uppvaknad mänsklighet
har en gång och för alla öppnat sitt tredje öga, det
som bär kärleken, skönheten och sanningen i sitt sköte.
Må det som varit, sedan den illusoriska tiden, tidlösheten tog över
vara ett vagt minne blott, som från den ena dagen till den andra
oemotståndligt tynar bort, för att aldrig komma åter.
Det är tidlösheten, med sitt tredje öga
som bär den verkliga verkligheten i sitt sköte.
Minns också, i dessa, den nya tidens dagar
har insikten börjat mörkerkrafterna nå, spelet är förlorat
det knakar i fogarna.
En pytteliten, närmast omärkbar, omätbar jordbävning
får ett fuskbygge att raseras, till damm omvandlas
av vinden till öknen föras.
* * *
