Dikt via Per Beronius; Tidlöshetens gyckelspel, 14 juli, 2018
Ämne: Tidlöshetens gyckelspel
Meddelande:
Forntid, nutid, framtid, evighet
allt finns här och just nu, på ett grandiost silverfat
serverat.
Så det må vara, men ett aber
tidens illusion, människans syn förvränger.
Det vi kallar tidens verklighet
är i själva verket en utstuderad overklighet
och inget annat.
Mänskligheten i evigheter
av illusionen låtit sig luras, dags
att lägga ögonbindeln åsido.
När så vi gör, kommer verkligheten
den verkliga verkligheten, på ett ögonblick
sig uppenbara.
Den illusion, som varit sedan urminnes ”tider”
på ett ögonblick, med ett knapptryck genomskådad
utraderad.
Men vi må minnas
det ankommer på oss själva
att tänka fördomsfritt nytt, ej stelbent och räddhågat.
Med friskt mod, börja om på nytt
friskt och fräscht fritt.
Vår Gudagivna fria vilja
tillåter oss, den verkliga verkligheten ignorera
av fegheten fångade, fortsätta slumra sött
i Törnrosas mjuka, men ack
så förföriska famn.
Valet vårt eget, cirkelgången fortsätta
utan att komma, ett myrans steg vidare
på den breda, skogens stig.
* * *
