Dikt via Per Beronius; Vägen den smala, 26 mars, 2017

Ämne: Vägen den smala, till Himmelrikets höjder
Meddelande:
Det finns inga genvägar, till Himlens rike på Jorden
hela vägen, steg för steg, nödvändigt att vandra
inga snedsprång tack.
Måhända, när orken tryter, det kan kännas frestande
att hoppa över staketet, men detta leder till
med självklarhetens signum, hemvägen
blir bara längre.
Så inget annat står oss till buds, än följa det schema
som i livets kontrakt står skrivet, det vi själva
med gyllene, sirliga bokstäver, signerat.
Argusögonen, oss alla och envar bevakar
att spelreglerna vi följer, Rättvisans Gudinna
ser till att ingen kommer undan
så vad annat att göra.
När alla bör, borde, och måsten trycker oss
på ryggen, orken tryter, än revoltera mot dem
som tror sig om att veta bäst.
Stanna upp vid sidan av allfarvägen
i en meditationens stilla stund, där vi hittar tillbaka
till oss själva, till det vi i sanning är.
Så som det av Moder/Fader Gud
är tänkt och menat, låter oss påminnas, brådskan
helt onödig, det vi kallar tid, blott ett mörkrets
illmariga påfund.
Med avsikt, att hålla oss på mattan
i de mörka hattarnas fångenskap, tukt och förmaning.
Det vi kallar tid, har inget med det verkliga livet att göra
så varför inte, först som sist, ställa illusionens trix
åt sidan, det är där de hör hemma.
Himmelriket på Jorden
tålmodigt välkomnande väntar, det vi kallar tid
detta illusionens beläte, har en gång och för alla gjort sitt.
En tidlöshetens värld
tålmodigt, välkomnande, i kulissen på oss väntar
Halleluja, Halleluja, loven Moder/Fader Gud.
Äntligen är vi, efter oräkneliga tusenden år
från tidens fångenskap befriade, och det är då
inte en dag för tidigt.
*  *  *
Från det eteriska mottaget av Per Beronius
————————————————————

Du gillar kanske också...