Dikt via Per Beronius; Varandets berg och dalbana, 13 april, 2018

Ämne: Varandets berg och dalbana
Meddelande:
Vad står väl i tomrummet att finna
det tomrum, som aldrig sett dagens ljus
det tomrum vi tidvis möter, utan att något
det minsta förstå, varför det än en gång
i sinnet fått fäste, utan att avsätta
några tydliga spår.
Livets berg och dalbana
mellan mörkret och ljuset, mellan det
som är, och det som inte är.
Livsgnistans mysterium
det som kommer och går, utan att avsätta
några tydliga spår.
Människan en modig själ
som visste vad hon gjorde, sedan återfödelsen
till Jorden efter en evighetens vilopaus
i den eteriska världen
Himmelriket.
Tills det var dags, att än en gång
livet i den materiella världen utmana
födas åter på Jorden, planeten Gaia
där det mesta händer.
Från mörker till ljus, från kärlek till rädsla
från uppgivenhet till livsmod.
Vad mer att säga
när vi i backspegeln blickar åter.
Vad är väl människan
om inte en modig själ som utmanade
jordelivet till dess yttersta, okända
gränsområden, dessa ord
ur livsgnistan födda.
Denna dikt, från den eteriska världen
av Per Beronius mottagen, i akt och mening
att vidarebefordras.
____________________________________
__________________________________________________
Vet, det är du själv, som väver din egen livets väv, vet, det är
du själv, som väljer allt, i din egen livets väv, form, färg, och
mönster, så väv då, din egen livets väv, låt trådarna fogas ihop
av den kärlekens kraft, som binder allt, i Universum samman.
Denna dikt hämtad ur boken
Daggdroppar i Gryningsljus
Utgiven 2005
__________________________________________________

Du gillar kanske också...