Judas Iskariot via Ann Dahlberg, 10 februari, 2019

Judas Iskariot

10 februari 2019

Kanal Ann Dahlberg

Jag är Judas I och jag har en del att säga er idag. Tiden är en lustig sak som kan vara svår att förstå. Tiden är linjär men universum i sig är inte linjär utan mer som en ellips. Kloten är runda och cirkulerar i en bana runt solen. Hur kan det komma sig att tiden är så viktig på Jorden. Hör det ihop med dygnsrytmen av natt och dag? Ja, till en del kan det vara så. Det är under den ljusa tiden som man kan göra något med sina händer. Det är då man ger sig själv den föda man behöver och andra praktiska saker som underlättar ens liv på Jorden. Förr i världen räknades tiden in i dygn, natt och dag. Därefter kom middagstiden, då solen stod högst på himlen. Det första soluret skapades med hjälp av solen och de skuggor som föll bakom det. Idag är vi nere på millisekunder och livet försvinner allt fortare i en dans av att hinna med den rytm som vi själva har skapat. Kan ni riktigt känna hur stressen knyter sig i magen, när ni tänker på allt som ni ska göra, men som det inte finns någon tid till att hinna med. Det kan vara klokt att i det här läget ta ett steg tillbaka och frågar sig:

Vad är det som är så viktigt att jag måste stressa för att nå det idag? Eller kan jag ta det lugnt och låta det ta den tid det tar. Vem vinner på att jag stressar för att göra det här? Eller är det egentligen ingen som vinner på det, utan vi kanske alla är förlorade i ett ekorrhjul som det är svårt att få stopp på. Det är kanske meningen att vi alla ska stanna en stund för att hämta andan, för att se och förstå vart vi är på väg och vart vi egentligen vill vara. Vad är det som är det viktigaste i mitt liv? Är det att ha den här kostymen eller vill jag egentligen ha något enklare på mig som till exempel en slipover? Vilka händer befinner jag mig i .. är det i mina egna eller har andra tagit makten över mitt liv? Är det jag som väljer eller tror jag bara att det här är det liv som jag har valt? Hur väl känner jag mitt eget hjärta eller är det kanske andras manande röster som ljuder i mitt inre? Är det så att vi alla befinner oss i detta ekorrhjul och att det är svårt att kliva av eftersom man då blir annorlunda än övriga och man vill inte stå utanför i ensamhet.

Trots det så finns det många ensamma människor i er värld som kanske inte ville eller orkade springa i ekorrhjulet. En del har inte heller de fysiska eller psykiska förutsättningarna för att göra det. Likväl så är vi alla lika mycket värda och har vår egen skola att gå här på Jorden. Kanske är det de som inte platsade i ekorrhjulet som skulle visa er en annan väg att gå. En väg som är för alla och som tar hand om alla både i det yttre och i det inre. Ingen mår bra av stress, ingen mår bra av att vara utanför och ensam. Hur kan man göra för att alla ska må bra, både de som stressar runt i ekorrhjulet och de som inte kunde hänga med. Det kan vara något att fundera över, vilket samhälle vill vi ha? Vilket liv vill du ha? Allt börjar med dig och slutar med dig. Hur många vågar hoppa av och förändra världen i den lilla skala som är du?

En del har redan gjort det och andra är på väg. Det är du som väljer hur du vill att ditt liv ska vara. Det går att sakta ner sina steg till en normal promenad. Låta andningen komma i kapp dig genom att andas djupt ner i magen. Låta friden strömma i ditt inre och på så sätt låta stressen rinna av. Ta en sak i sänder i den takt som är din egen. Genom att vara tillåtande till dig själv så kan du även vara tillåtande mot andra. Låta alla få arbeta och göra saker i sin egen takt vare sig de är snabba eller långsamma. I slutändan är vi alla ”ett”.

Det var det jag ville framföra idag och jag önskar er en fortsatt lugn och fridfull dag.

Stor kärlek

Judas