Källan via Galaxygirl, 22 juni 2021

Källan via Galaxygirl 22 juni 2021

I begynnelsen var allt jag, ljuset från mig själv, upplyst och fritt, obundet av alla fysiska uttryck. I begynnelsen kom allt jag visste från mig själv, och det stora mysteriet bortom mig själv. För jag hade inte expanderat mer, jag var allt jag kände till. Då skapade jag aspekter. Aspekter av mig själv som jag kunde kommunicera med, dela det stora mysteriet och glädjen i livet med. Och som aspekter av mig själv var de skapare av högsta rang, för de var de första.

Elohim. Serafer. Ärkeänglar. Alla skapades för att uppleva ytterligare differentiering av sig själva som jag själv. Och så längtade de efter upplevelser, att använda sina skaparmuskler, att lära sig. Att utforska. Men det fanns ännu inte många platser att utforska, för vi existerade främst inom det stora medvetandet av mig själv. Då skapade vi platser och utrymmen, verkligheter och dimensioner för att skapa ytterligare, för att expandera, för att ytterligare utforska kärleken.

För att på djupet utforska kärleken var vi tvungna att utforska och känna vad bristen på kärlek var. Det var inte den ursprungliga avsikten att utforska total brist på kärlek men det blev resultatet. För de lägre vibrationerna realiteter är beroendeframkallande och lägre former skapades av brist på upplevelse av kärlek, i slutändan brist på egenvärde och självkärlek. Och det var inte så att dessa världar bara hamnade ur kontroll, de blev förvrängda och perverterade, överkörda av de som dök djupare, mörkare och gick vilse.

När de gick vilse ville de ta med sig andra, kontrollera dem, använda dem, för de hade förlorat sin egen riktning. De hade tappat sin egen gnista. De glömde att de är en del av den högsta skaparen, av Källan, av mig själv. De glömde sin inre gnista för att de försökte förinta den, låta glöden falna tills det bara fanns kol och aska.

Tyvärr togs dessa riken tillfånga under många eoner…, sjönk djupare och fångade många som fanns där genom att i början ge en hand, men de blev slutligen insnärjda i projektet. Så kunde det inte fortsätta. Hela himlen var mycket medveten om detta problem, för alla mina aspekter är djupt älskade, uppskattade. Ni är himmelens skatter. Ni är mitt hjärta. Så därför kunde det inte få fortsätta.

Och ni, miljoner och åter miljoner av er, volonterade för att komma hit, för att förlora vägen en stund, för att låna ut ert ljus av högre vibrationsmedvetande – för ni mindes. Ni mindes er inre Källas glöd och blåste liv i den, ni eldade på den tills ni blev Källans mäktiga brasa förkroppsligad. (Jag ser eld i alla färger dansa i kristallin plasma som omsluter människor i meditation.)

Jag är Källan. Det gick miljarder och åter miljarder år … och ingen tid för allt detta att utvecklas. Denna sektor, detta område i rymden upplevde en kvantkapning, och ett nät vävdes så att mitt ljus skulle försvagas ytterligare, vilket vred sanningarna och lagarna mot mig själv. Mänskligheten var energetiskt avskuren från mig och alla försök gjordes av mörkret för att vinna. Men i denna sektor finns det yin och yang. Det finns mörker och ljus. Ljuset kan inte besegras för vi är inte i krig med mig själv. Jag är inte i krig med mig själv.

Jag är Källan. Jag är hel. Jag är allt och allt och däremellan. Jag är båda sidor av historien, men det finns miljarder och åter miljarder sidor av historien. Jag kan inte begränsas. Jag är allt. Det är ungefär som när ni har motstridiga inre dialoger med er själva, och försöker få fram bästa möjliga väg.

Alla dessa ögonblick med och utan beslut, är de som gör er resa. De steg ni tar bestämmer er väg. Medvetenhet utan kroppar blir förkroppsligat i så många oräkneliga former. Och ni ville uppleva alla dessa former. Många av er har varit lite av allt. Många delar skulle spelas. Mycket karma behövde rensas för att ni alla skulle kunna stänga den här boken med lägre dimensionella verkligheter och skapa en ny bok, en ny era av fred. Ni skapar alla Nova Gaia. Ni är skapare. Ni är jag i kroppar, hur skulle ni kunna göra annat än att skapa?

Jag är Källan. Jag är inte i krig med mig själv. Ni upplever varelser med lägre dimension som har gått vilse. Vi tar hem dem till ljuset för att återvinnas, bli älskade, återanvändas. Ni behöver skicka kärlek till dessa och er värld, min kärlek, Källans kärlek, för det är allt ni är. Ni är kärleken förkroppsligad. Jag är kärlek.

Jag är Källan. Jag skapade för att jag älskade. Jag kommer alltid älska. Det finns inget annat än kärlek eller lägre nivåer än kärlek. Kärleken är universums barometer. Universum och galaxer andas av min kärlek. Och så ska det vara. Gaia kommer att stiga, energetiskt, dimensionellt, bildligt, bokstavligt. Gaia är oerhört, oerhört speciell, älskad och uppskattad för sitt planetära offer. Den här kanalen laddade hennes kristaller igår kväll vid solståndet. Dessa handlingar av vänlighet, miniceremonier, är alla viktiga. Alla skapar mindre ljusportaler som ni kan göra större så att mer kärlek kommer igenom.

Ni är mina vandrande skinande ljus. Ni är mitt hjärtas andetag. Ni har också upplevt mörkret i så många olika former, under så många livstider. Och ni är trötta av denna expansion. Låt era tårar vara tårar av seger för att ni har klarat det, av lättnad för ett väl utfört jobb. Koda era tårar energetiskt med glädje. Det finns och har funnits tillräckligt med sorg inom detta område. De mörka skådespelarna avslöjas. Och då kommer alla på Gaia att gråta.

Den stora rensningen kommer att möjliggöra den stora healingen. Det måste bli så. Endast trasiga hjärtan kan healas. Stolta sovande hjärtan vägrar healas för de ser inte behovet. NI dyrbara av mig själv, ni är mitt hjärta. Gaia är mitt hjärta. Ni har alla min kärlek. Ni är inte ensamma. Hur skulle jag kunna vara ensam med mig själv? Ni upplever ett enormt äventyr. Se detta som det största äventyret i alla era många liv och känn upprymdheten. Gaia stiger. Ni stiger. Ni är ett. Vi är ett.

Jag är Källan. Jag älskar er. Känn dessa kodningar. Galaxygirl har bett mig att hälla ut mer kodningar, och eftersom energierna är högre kan jag göra det. Känn kärleken nu. Känn kärleken i er. Det är kärleken till mig själv. Mina dyrbara fraktaler, ni är hemma.

Översättning: Maggan